Det är svårt att hejda sig. I bloggosfären, i magasinen och hos mig själv - framåtseende. Allt det nya ligger där som en hägring (viket för övrigt är kommande stora branschmässan Formex tema för våren). Ut med det gamla och in med det nya. De nya kollektionerna kommer tidigare och tidigare. För att inte tala om semlor precis efter jul. Men här har det faktiskt inte ens snöat ordentligt än!
Det finns ett behov av framåtblickande och det går med vindens fart. Vårkollektionerna känns snabbt som gamla nyheter i ett flöde av bilder och information. I den ständiga jakten efter nästa nyhet borde vi kanske reflektera mera och stanna upp, än att alltid sträva efter att vara först med det senaste? Vad säger det om oss att vi alltid strävar mot något annat? Men samtidigt ligger det nya där som en hägring och frestar…
Jag fastnade för en stund sedan i Maria Westerlinds vår- och sommarkollektion med bilder på salta klippor och skira klänningar. Det är roligt med trender och att se framåt! Men har vi för bråttom ibland? Å andra sidan - vad bekymrar jag mig om egentligen? När vi är klara med vår- och sommarkollektionerna, så är det dags att blicka framåt hösten igen! Vad tycker ni andra? Intressant att höra era tankar kring detta!
På jakt efter vintrig inspiration hamnade jag på älskade Gotland. Gotland är min sommarpassion sedan många år. Jag har aldrig upplevt ön på vintern, men förmodar att det är ett rogivande lugn som sänker sig över stenarna. Någon gång!
(Fantastisk bild från Furillen. Ett ställe som jag har kvar att uppleva).
