För att salutera vardagens intåg igen - hurra - testar jag en ny kategori på sidan. I marginalen finns nu Weronicas dagbok. Min tanke just nu är att skriva mer personliga betraktelser med dagbokskaraktär kring livet i stort. Där kommer det inte att bli bilder, utan mer spontana iakttagelser och händelser från vardagslivet med en familjevinkling. För övrigt kommer sidan att fortsätta precis som vanligt. Jag testar detta ett tag och ser hur det fungerar. Häng med!

Om Du vill kommentera något i dagboken skicka gärna ett mejl till mig!

I morgon är sötebrödsdagarna över. Mannen börjar att jobba igen. Dotterns förskola sätter igång. Jag kommer att få driva mitt projekt på stulen tid och på trötta kvällar. Vardag igen - Ugnspannkakans förlovade land. Heja oss!

(Receptet är en modiferad variant av detta. Jag är ingen fan av ugnspannkaka, men denna lite tunnare variant är faktiskt riktigt god!)

Det anrika företaget Skultuna Mässingsbruk firar 400 år. Stockholmarna kan se en utställning på Svensk Form  mellan 10 - 20 januari. Utställningen är iscensatt av Johannes Nordlander och strävar efter att visa säväl på Skultunas historia som på brukets intåg i modern formgivning.

Jag har tyckt mycket om Olof Koltes Ring my bell sedan första gången jag såg den. Klockan ingår i satsningen Skultuna Signature.

Här har jag valt att uppgradera en av Skultunas klassiska produkter, skolklockan, som tillverkats sedan mitten av 1800-talet. Idag är skolklockans tid förbi, men ”Ring my bell” passar i många andra sammanhang där man med ett enkelt och tidlöst kommunikationsmedel vill kalla på uppmärksamhet.

Kan ljudet av en klocka möjligen få små barn att stanna upp och lyssna? Vi sätter ibland kökstimern när det exempelvis är dags för påklädning. Tanken är att mana på sega småttisar och när timern ringer skall man vara klar. Kanske en mer behaglig klang i Ring my Bell? Ett vackert ting!