När man tittar in i en webbutik som säljer ting för barn är det en sak som är säker. Du kan nästan vara säker på att du hittar en Barbapapa i någon form! Vi tycks aldrig få nog av den gemytlige rosa storpappan som tar hela världen i sin famn. Återlanseringen av Barbapapa var ett genialiskt drag när alla nostalgiska 70-talister blev föräldrar. Japp, vi har samtliga små plastfigurer, ett antal böcker, krokar i hallen, en väska och tallrikar i melamin. Sedan en tid har dock en rejäl mättnad infunnit sig, vilket ofta blir fallet när något syns överallt. Det enda hotet mot Barbapapa är elefanten Babar som är på frammarsch som motivbild på barnting. Men är det dags för något annat nu? Kommer de klassiska smurfarna att bli den nya heta figuren?

80-talsvibbarna har varit många inom modet de senaste åren. Smurfarna var stora på slutet av 70-talet och framförallt en bit in på 80-talet och ja, jag och mina bröder var smurfsamlare som små. En ny föräldrageneration behöver snart någon annan än Barbapapa att bli nostalgiska över. Smurfhits var stora under en period på 90-talet, annars har det varit tämligen tyst när det gäller smurfar och design för barn. Det har snarare varit de vuxna samlarna som har synts. Men är det dags nu igen? Är vi redo för lite mer grälla färger än de softade retrofärgerna? Det skall bli spännande att följa utvecklingen! Vad tror Ni? Redo för smurfar?

(Sparbössa Smurfkungen från Inreda.com)

Läsaren Pernilla önskar sig inspiration till en anslagstavla i sitt arbetsrum. Hon tycker om en romantisk stil. De första anslagstavlorna som jag kom att tänka på var dessa från danska Fenomen. Inte de mest praktiska i genren, men onekligen charmiga. Stilbrytningar kan vara mycket effektfulla ibland i form av exempelvis några postpinnar eller anslagstavlan Unstasched av Caroline Löwgren/Stash.

Den mest prisvärda varianten som går att variera i det oändliga, är min egen anslagstavla. Den har många år på nacken nu, men är still going strong i köket. Grunden till tavlan är IKEAS billiga variant. Min händiga fader tog loss ramen från tavlan, klädde ramen med ett tyg som häftades fast samt betsade ramen innan det hela monterades ihop igen. (Jag är ingen hemmafixare alls. Det hela sammanfattas nog bäst i att jag har idéerna, men det är mycket bättre att någon annan står för utförandet. Jo då, jag ha sytt i mina dagar, liksom målat loppisfynd och klätt om stolar. Jag kan komma in i ett meditativt stim när jag tycker om att göra saker med mina händer. Det brukar gå över relativt snabbt dock och tålamodet är sådär med liknande projekt…).

Här har man möjlighet att utforma en helt egen varant genom tygval och behandling av ramen. Jag kan även tänka mig att det blir fint att leta upp gamla ramar till en korkstomme. Hoppas att Du fick lite inspiration, Pernilla!