omlivingbywbanner

weronicasdagbokloggaed
mejlamigkanted1



Upplys mig om Tamagotchi!

Jodå, jag minns hypen för ett antal år sedan. Jag drar mig till minnes små djur som skall skötas och få mat så att de inte avlider. En av Dotterns kompisar på förskolan har fått en tamagotchi. Den flickans föräldrar har varit i Kina och jag antar att där kostar de små elektroniska tingen typ ingenting. Gissa vad min dotter har på hjärnan nu? Hon har tummat sönder en gammal leksakskatalog och livet skulle nu vara fulländat om hon också fick en tamagotchi. Hon hade inte en aning om vad det var innan jag upplyste henne, men att hon ville ha en - den saken var ställd utom all tvivel. 199 pix kostar en liten dosa. Och är hon inte med sina fem år alldeles för liten för att ansvara för ett litet elektroniskt husdjur? Traumat när döden närmar sig vill jag inte ens tänka på… Upplys en Tamagotchinovis! Finns det något annat liknande som inte är fullt så avancerat? Mamma med noll koll. (Det är lättare med sonens dinos just nu. Han andas drömmen Schleich-Apatasaurus från morgon till kväll).

Publicerat: 16:53 under: FAMILJELIV, DESIGN FÖR BARN

6 Comments »

The URI to TrackBack this entry is: http://livingbyw.blogsome.com/2007/02/04/upplys-mig-om-tamagotchi/trackback/

  1. Intressant artikel:
    http://www.e24.se/dynamiskt/familjeekonomi/did_14550825.asp

    Comment by Nilla — 4 February 2007 @ 17:31

  2. Jag skulle säga för liten. Tror att hon har lite svårt att skilja på vad som är viktigt och mindre viktigt och därför skulle livet hos en Tamagotchi kunna vara viktigast av allt! Dottern köpte en för egna sparade pengar (finns billigare på Teknikmagasinet och Clas Ohlson bl a) i höstas, men hon är ju född 1998. För närvarande har kamraten gått in i vila, men det var kul under några månader. Kanske kommer den till liv igen? I skolan är de dock portade utom en dag i veckan, då de får finnas med på fritids.

    Comment by Marie — 4 February 2007 @ 20:57

  3. Hej, jag är en lärare som på min skola har helförbud mot dessa små elektroniska “varelser”. På raster lekte barnen ingenting alls, de bara satt hela tiden och “tryckte” på dem.
    Dessutom blev pressen stor för många att skaffa dem, något som inte alla har råd till. Därav förbudet.
    Det finns mycket annat roligt att använda sig av.

    Comment by Ulrika — 4 February 2007 @ 21:46

  4. OM hon verkligen inte kan leva utan (jo det kan hon ju såklart) så går det nog att fynda på Tradera, för billigare än 198 kr ivf både nya och beg.
    Annars finns det någonting som heter Littlest Petshop (?) som är ungefär samma sak, men som enligt min dotter (född 1998) är lite enklare.
    Lite svar från en Tamagotchi-mamma//M

    Comment by Minks — 4 February 2007 @ 22:10

  5. Om inte annat så går faktiskt tamagotchin att återställa, dvs. “djuret” föds om på nytt.

    Jag var liten just när dom där var som populärast. Jag hade en liten kyckling, om jag inte minns helt fel. Han fick ett helt hyllplan i min bokhylla, med en liten barbiesäng, täcke osv. Och visst var dom roliga. Alla hade, alla var besatta. Nästan så jag vill ha en ny…. hmmm…. hur skulle det se ut?

    Comment by Anna — 5 February 2007 @ 11:44

  6. Det är som små data spel (stor som en nyckering), som ska tryckas på knappar för att mata, byta på, och sova. Sedan ska en viss nivå hållas, så det gäller att trycka för att uppnå förnöjsamhet på “ditt djur”. När våra barn var små hade de sådana och vi föräldrar var ibland upp på natten för att “mata” annars pep de. Det är inget jag rekommenderar om barnet är litet och inte kan ta ansvar eller ofta är hos kompisar och glömmer den hemma.
    Hälsningar
    “Husdjursfri” mamma

    Comment by Ulrica i Piteå — 5 February 2007 @ 14:00

RSS feed for comments on this post.

Leave a comment

Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>



Anti-spam measure: please retype the above text into the box provided.

 

Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Donncha O Caoimh