Varför ser svenskar barn som ohyra?
Bolibompa-Ylva står bakom en debattartikel i dagens Expressen - Varför ser svenskar barn som ohyra?. Med utgångspunkt från Fritidsresors uppmärksammade nya policy att utesluta barnfamiljer från vissa resemål, målas en bild av ett barnfientligt samhälle upp. På ett sätt håller jag med henne. Ta exempelvis debatten om offentlig amning - hårresande! På ett annat sätt håller jag inte med henne. Visst skall barn ses som en naturlig del av samhället, men ibland blir det en märklig anpassning där alllt skall ske enligt ett barns nivå. Barn skall också anpassas till livet och inte alltid tvärtom. Jag minns fortfarande en krönika i Mama där en av de välkända Mama-mamorna hade stigit på ett flygplan med ett magsjukt barn. Resenärerna omkring hade knorrat - ja, konstigt vore väl annars? Det kräkande barnet ställdes i kontrast till de kostymklädda stela herrarna med noll förståelse. Ja, vem vill ha barnkräks på sig? (Inte ens jag kan jag säga, även om jag har fått min beskärda del de senaste dagarna…).
Vad tycker Ni? Håller ni med Ylva Hällen? Är det ett hårdare klimat för barnfamiljer i dag? Blir man betraktad som paria med barnvagn? Eller upplever Ni en tolerans för barn i samhället? Intressant att höra era tankar kring detta!
Jag har ju som bekant inga egna barn så min bedömning må vara subjektiv.
Men jag började fundera på om det kan vara lite så att det är dagens föräldrar som börjar ställa högre krav? Alltså att 70-talisterna är vana vid att röra sig fritt och inte hämmas av barnen, utan vill ta med dem på allt från skidresor till fina restauranger. Alltså att debatten inte handlar om att det är ett hårdare klimat för barnfamiljer, utan om att barnfamiljerna har börjat synas mer. Jag vet inte, men det var en fundering. 
Intressant med dina debatt-bevaknings-inlägg!
Comment by Linnea — 8 February 2007 @ 11:42
Jag tror Linnea har en bra poäng där.
Jag kan tycka att förhållandet till barn i livet har blivit lite tillskruvat. Förr fanns barnen mer som en naturlig del av livet. INte så att man gjorde vadsomhelst med barnen, men allt var inte så förtvivlat barnfokuserat heller.
Idag kretsar ju barnfamiljernas liv så TOTALT kring barnen kan jag tycka. Man styr om hela sitt liv efter barnets träningstider (istf att kanske lära barnet att ta bussen till träningen), sitter med och tittar när barnet tränar, är med på varje litet framsteg som görs och har ett liv som helt enkelt är väldigt fokuserat på barnen.
Jag upplever inte att världen är mindre barnvänlig nu än förr, snarare tvärtom, men just att vi saknar det där alldeles naturliga förhållningssättet till att barnen finns där. Man brukar ju prata tex om att utomlands är det helt naturligt att man tar med barnen på krogen osv. Och så är det säkert i många kulturer, men samtidigt så är det ju så att barnen bara “är med”. De behöver inte särskilda bordsdukar att rita på och kritor och grejer, som vi svenskar verka tycka krävs när man ska ha med sig barnen på restaurang.
Comment by Moderna — 8 February 2007 @ 12:42
Jag har barn och älskar självklart barn.
Poängen med Fritidsresors barnfria alternativ är självklart ett vuxenalternativ för dom som valt att leva utan barn, som har vuxna utflugna barn etc.
Det ÄR skillnad att ligga vid poolen och slappa utan att höra barn som leker, skriker och plaskar.
Det måste ju alla hålla med om.
Dom väljer inte att diskriminera barnfamiljer, utan väljer att ge “vuxna” ett lugnare alternativ.
För visst hade väl ni också velat ha lugn omkring er så att ni kunde mysa med kärleken om ni var på semester “utan barnen”?
Eller helt enkelt hade klarat av den perioden i era liv?
Lika självklart som det finns alternativ för andra saker i livet så bör det finnas alternativ på resmål.
Jag förstår inte ens att det blivit debatt,,,
Comment by annan — 8 February 2007 @ 16:25
Det känns ändå lite mer ok att någon får betala för att slippa (jmf t.ex enkelrumstillägg), än att vi med barn får betala straffavgift.
Har definitivt funnits tillfällen då jag gärna betalt för att slippa barn. Men min grundinställning är att barn har lika stor rätt att vistas i offentliga rum som jag, så länge de uppför sej någorlunda. Hur ska man annars lära sej hur man beter sej?
Comment by Görel — 8 February 2007 @ 16:47
“Och visst verkar barnföräldrar emellanåt tro att andra ska tycka lika mycket om deras ungar som de själva gör, och därför ger sina barn fria tyglar så att det inskränker andras utrymme.”
Det där att barnen får för fria tyglar, är för ouppfostrade helt enkelt, är nog det som stör andra mest. Särskilt då äldre i 60 och uppåt-åldern.
Sedan är det ju många gånger småbarnsföräldrarna själva tror jag. Om man nu en gång är utan sina egna barn någonstans där man vill ha det lite lugnt och koppla av.
En sak kommer jag att tänka på som togs upp i programmet Världens modernast land. om att svenskarna tänker på sina rättigheter mest framför sina skyldigheter.
Comment by Nilla — 8 February 2007 @ 18:52
Jag ser sådan skillnad från vart jag bor, i södra europa, här umgås alla åldrar, våra barn tas emot på fina restauranger av glad personal. Lite rufs i deras hår, skulle de stöka för mkt sägs de till, vänligt men bestämt. Man blänger inte, man pratar med barnen. Men “over all” är man ju glatt mer hägljud här, vilken miljö man än befinenr sig i… Barnkulturen i Sverige upplever jag som bra mkt tristare.
Comment by vardagsglimt — 8 February 2007 @ 20:46
Det handlar ju inte om den svenska barnkulturen egentligen. Det handlar om att vuxna människor ska få ett barnfritt alternativ. Dom lägger tusen och åter tusentals kronor på att ta semester och koppla av.
Det ska vara lika självklart att välja ett barnfritt chartermål som att ta med sig sina barn på krogen, amma sitt barn på krogen och liknande.
Att inte dessa glada debattörer istället tar upp hur få resor och resmål som finns subventionerade för ensamåkande förälder med barn. Typ.
Comment by annan — 8 February 2007 @ 22:41
Det finns en tid och plats för allt. Jag har tre små barn på 4 år, 2,5 år och snart 9 månader. De platser där jag utan “skam” brer ut mig och tycker mig ha självklar rätt att vistas är sådana ställen där vem som helst har rätt av vara på dagtid såsom kollektivtrafik, lunchrestauranter, caféer, matbutiker, apotek med flera. Däremot tar jag inte med barnen på restaurant på kvällstid eller inbillar mig att de upskattar attt sitta på café i flera timmar. Jag tycker att många föräldrar är fasansfullt släphänta gentemot barnen, men vill också poängtera att jag och min man många gånger fått konsyoga blickar då vi tillrättavisat våra barn på offentlig olats - ungefär som att vi är hemska eller elaka? Hur man än gör blir det aldrig bra. men om jag sitter på restaurant en barnfri kväll vill jag ijte ha npgon annans barn skrikandés i mitt örsa
…
Comment by Annika — 9 February 2007 @ 21:13