Linda Skugge och kejsarsnitt
Det har varit lite tyst om frågan ett tag, men nu har en av de mäktigaste kvinnorna inom media-Sverige skrivit en krönika om ämnet. Då kan vi definitivt räkna med att frågan kommer upp på den aktuella agendan igen. Läs Linda Sugges krönika Kejsarsnitt är bekvämt - och I like it! i dagens Expressen.
Själv vet jag inte riktigt vad jag skall säga i frågan. Kejsarsnitt fanns aldrig på min agenda när jag skulle föda barn - om det inte hade blivit nödvändigt av något medicinskt skäl förstås. Jag hade stor respekt för förlossningen, men formulerade mig aldrig i termer av riktigt rädsla när jag tänkte på hur barnen skulle komma ut. Jag antar att jag då inte kan sätta mig in i situationen och rädslorna som uppenbarligen många kvinnor känner inför förlossningen. Men debatten lär komma denna gång också. Om kontrollfreak till mammor som vill planera in sina kejsarsnitt i kalendrarna. Om mammor som är "too posh too push". Om att en "naturlig förlossning" är det bästa för barnet när det är möjligt. Om bortskämda mammor som vill ha de smidiga lösningarna. En sak håller jag dock fullständigt med Skugge om. Det är magiskt när barnet läggs upp på bröstet. Reagera gärna på krönikan!
När jag väntade mina barn såg jag fram emot förlossningen, jag tyckte att det skulle bli spännande! och jag ville veta hur ont det verkligen gör. på riktigt. Jag laddade och förberedde mig som inför ett vasalopp à la Gunde, typ
och det blev hur bra som helst. Det kändes bra att få göra det själv, eller hur man ska säga.
Min största panik var inte att det skulle göra ont utan att jag av någon anledning skulle bli tvingad till operation, kejsarsnitt. Jag var jättelättad som slapp.
Alla känner självklart olika och alla förlossningar är olika. Jag hade tur att ha en bra förlossning med duktiga sköterskor omkring mig. och en duktig man inte minst. (som masserade mig röd på ryggslutet!)
Jag är nog inte den typen som vill ta reda på könet, planera in ett datum eller såndana saker. Visst vill man ha lite kontroll på saker och ting. Men det är skönt att släppa kontrollen! Jag hade inga problem med att skrika, visa mig naken, eller ens bajsa inför sköterskorna…
Comment by Nilla — 10 February 2007 @ 13:57
Ja huwaligen, det här är en öm punkt för många. Bland annat mig. Om man varit med om en bra förlossning så förespråkar man ju det förstås. Och har man, som mig, varit med om en jättejobbig som slutade i katastrofsnitt och tre veckors barnintensivvård, så vill man aldrig riskera något sånt igen. Det gör ont i mig när jag läser om det där momenten när barnet läggs på bröstet - eftersom jag så gärna hade velat ha det så. Men ibland har man inget val. Det dumma idag tycker jag är att det ska vara så svårt att få ett snitt. För mig - som knappt vågat tänka på att skaffa barn - så har jag frågat om jag kan bli garanterad det innan vi skaffar fler. Men det kommer först kunna utredas NÄR jag är gravid enligt min läkare. Argh!!!! Jag är alltså FÖR valfriheten!!
Comment by Isa — 10 February 2007 @ 16:57
Nilla: Vad roligt att höra om dina postitiva förlossningsupplevelser! Det är det enda som räknas - att man kommer ut ur det hela nöjd själv och framförallt med ett eller flera barn!
Isa: Det är så sorgligt att läsa om dina erfarenheter och med det i bagaget har jag all förståelse för att du vill ha ett garanterat snitt nästa gång. Jag måste säga att det är mycket märkligt att de inte kan lova dig detta redan nu. Trygghet är A och O och med detta i vetskap kanske man inte vågar försöka igen. Det är en minerad fråga för många och därför är det lite svårt att uttala sig när man inte har varit där själv kan jag tycka. Det är självklart bra om det debatteras trygghet inom vården och kvinnors rätt till bra förlossningar, men i dessa debatter brukar det mest bli skyttegravsstämning tyvärr. Jag hoppas att det löser sig för er!
Comment by Weronica — 10 February 2007 @ 19:16
Till Isa: Stå på dig!! Efter en första förlossning som slutade med akut kejsarsnitt KRÄVDE jag att få inskrivet i min journal att jag blivit lovad ett planerat snitt nästa gång, OM det skulle bli fler gånger. Jag var INTE vidare sugen på att vara med om samma igen och jag saknar inte att ha varit med om en vaginal förlossning. De kan inte tvinga dig att föda vaginlat. Jag tror det är stora skillnader mellan landsting.
Som sagt, har man haft en positiv första förlossning så förespråkar man såklart det. Har man haft problem och vill ha ett planerat snitt nästa gång så ska det vara en rättighet. Många jag känner väljer ändå att försöka vaginalt med andra barnet med varierande resultat.
Jag har haft två jättefina snitt men det måste dock kommas ihåg att det är en stor operation och man skuttar inde direkt ur sängen. Efter förta barnet kom jag ur sängen själv efter 5 dagar. Men då var jag såklart tröttare efter två dygns värkarbete. Dwt gör ont och jag tror själv att man KAN ha svårare att knyta an till barnet. Men det är min egen lilla fundering och inte vetenskaplig
Comment by Lisa — 10 February 2007 @ 21:49
Lisa: När det gäller Isas och dina erfarenheter har jag full förståelse för att man vill fortsätta att snittas. Det är liksom en helt annan sak tycker jag. Jag tycker däremot att debatten när det gäller förstagångsföderskor mer skulle behöva handla om trygghet i vården och kvinnors rätt till bra förlossningar - inte primärt kejsarsnittsrätt eller ej. Det blir ofta att allmänna frågor kring förlossningar kommer i bakgrunden för argument för och emot snitt.
Comment by Weronica — 10 February 2007 @ 22:01
Jag har själv gjort två önskade, planerade och fantastiska snitt. Jag håller med Linda till hundra procent. Skulle aldrig nånsin våga utsätta mig för vaginal förlossning, bara ordet får det att vända sig i magen. Jag är så glad att jag fick göra kejsarsnitt. Mina förlossningar blev positiva upplevelser både för mig och för pappan. Mitt kejsarsnitt kan ni läsa om i nästa nummer av Föräldrar och Barns Att vara gravid som kommer den 6 mars.
Tack för denna superbra blogg som jag kollar varenda dag! Ni är också alla varmt välkomna in på min blogg!
MVH
ANNE HAAVISTO
Comment by Anne Haavisto — 11 February 2007 @ 16:49
Jag har tvärtom världens kejsarsnitt-skräck. Detta trots en jobbig förlossning nu med andra barnet - 16 timmar med vidriga värkar och till sist när jag verkligen inte orkade mer efter flera timmars krystande avslutades den med sugklocka och bebisen på 4,7 kg kom i vidöppet läge. Jag sprack massor och fick sys på operation, men konstigt nog var det jag tänkte på mest direkt efter att TÄNK om jag inte kan föda ett barn till vaginalt! Tycker det verkar superläskigt och jobbigt att ha ett stort ont ärr på magen.
Comment by Sassamamma — 11 February 2007 @ 17:54
graviditeten och kände mig väldigt förberedd. Två veckor över tiden var jag på kontroll där det plötsligt bestämdes att snitt var det enda riktiga och dagen efter var andra tjejen ute. Det hade antagligen inte gått att föda fram henne vaginalt men jag känner mig stundtals rätt ledsen över att inte ha få uppleva en vaginal förlossning och inte kommer att få göra det heller. Det halv planerade snittet var mycket bättre för mig, min man och vårt barn men samtidigt vet jag inte om jag skulle vilja ha ett tredje barn just för att jag inte har lust att utsätta min kropp för ännu ett snitt, kejsarsnitt är ju trots allt inte helt riskfritt (inte vanliga förlossningar heller…)
Comment by Johanna — 11 February 2007 @ 21:58
Oj vilket konstigt inlägg det blev nu då… första halvan av min kommentar fattas. Jag hade skrivit om hur första dottern föddes med akutsnitt efter igångsättning och flera timmars värkarbete som i slutändan inte gav nåt ordentligt resultat. Och om hur gärna jag ville föda nästa barn vaginalt.
Comment by Johanna — 11 February 2007 @ 22:04
Jag har varit förlossningrädd, inte extremt kanske, men jag minns hur allt fokus kom ju närmare förlossningsdatum vi kom. Jag hade en positiv förlossning, trots forcerad vattenavgång, lång tid, värkstimulerande dropp, kontrollerat klipp och tryck på magen.
Det är klart att barnet inte ska utsättas för någon onödig risk. Om trean ligger i säte är det självklart att jag accepterar ett kejsarsnitt. Jag tycker att Linda Skugge förde fram flera både positiva och negativa aspekter i krönikan, samtidigt som hon själv tog ställning (och det gillar jag). Det är en sorglig omständighet att av de som jag känner så kan kvinnorna jag känner till inte få fler barn efter tvåan eller trean p.g.a. att det inte går att skära ännu en gång.
Comment by Ulrika — 12 February 2007 @ 9:02
Inför min första förlossning fanns inte ens kejsarsnitt med i min verklighet. Jag trodde naivt att det bara var “andra” som råkade ut för det. De delar i förlossningsböckerna som handlade om kejsarsnitt bläddrade jag förbi. Förlossningen blev hemsk , 39 timmar, sargad och sydd och sedan barnsängsfeber ovanpå det. När jag blev gravis andra gången föreslog läkarna redan på ett tidigt stadium att jag skulle överväga planerat kejsarsnitt. Ja tack! sa jag. Och med Skugges ord - I lke it! För mig var det ett betydligt bätte förlossningsalternativ, jag kunde vara med mitt barn från början och vi stannade bara två dagar på sjukhuset. För mig var allt bara positivt!
Comment by Lo — 12 February 2007 @ 9:55
DEt här är ju en sådan sak som engagerar utifrån ens egna erfarenheter, svårt att tala om vad som är bäst för andra. Min första förlossning slutade i akutsnitt. En timme senare kraschade jag, förlorade 2,7 liter blod och hamnade på intensiven. Det tog 2 månader innan jag var på benen ordentligt igen pga komplikationer. Vår dotter mådde prima. Inför andra förlossningen gick jag på Aurorasamtal och skulle föda vaginalt. Det slutade med sugklocka och att sonen fick en skadad arm (som läkte). Jag var på benen efter 3 dagar. Att kejsarsnitt skulle vara den lätta vägen ut - ja tjosan! Läkarna har rekommenderat snitt för mig om jag ska ha fler barn, men jag är minst sagt tveksam. Det är säkert stor skillnad på planerat snitt och akutsnitt men att snitt skulle vara bättre för kroppens återhämtning är jag väldigt tveksam till. Sen tycker jag det är väldig skillnad på om man har exterm förlossningsskräck eller “bara” vill att det ska vara enklare.
Comment by Lotten — 12 February 2007 @ 13:18
Tack för era kommentarer och reflektioner! Detta är ett ämne som engagerar och man utgår framförallt från sina egna erfarenheter. Tack för att ni delade med er!
Comment by Weronica — 13 February 2007 @ 22:31
Jag är snittad tre gånger, och måste säga att jag blir lite förbannad när bilden av “kejsarsnitt” som den enkla vägen ut målas upp. Jo tjena. Jag har fortfarande, två år senare, ont i snittärret. Skulle aldrig välja snitt igen! Däremot har jag full förståelse för att andra vill ha snitt, men jag anser att det är att lura mammor när man målar upp bilden av snitt som bekvämt och enkelt kontra den vaginala förlossningen from hell. Båda sätten kan vara vidriga, eller fantastiska!
Comment by Tina — 19 April 2007 @ 13:06