I hela världens fokus finns för tillfället en mamma med två småttisar. Media tycks aldrig tröttna på att komma med täta rapporter om den senaste utvecklingen gällande tvåbarnsmamman Britney Spears. Svenska kvällstidningar har minst en Britney per dag och sympatierna har snarare svängt till den tidigare så utskällde maken Kevin. Mitt i röran finns två små barn. Det senaste från USA är att Brooke Shields uttrycker sitt stöd för Spears. Förlossningsdespression har hela tiden legat nära till hands som en möjlig tolkning, men i svensk media har man fokuserat på andra infallsvinklar. Jag önskar lugn och ro till Britney och att vi inte får läsa lika mycket om henne i fortsättningen.

Linda Skugge har satt fokus på papporna i sina senaste krönikor. I krönikan Carl Bildt borde skaffa barnvakt får de hårt yrkesarbetande fäderna sin beskärda del av "dåligt barnsamvete". Mammor umgås med skuld och dåligt samvete sedan gammalt och det är inte mer än rätt att man vänder på frågan och även ger papporna en släng av sleven. Sedan kanske det inte är så lätt att sluta med "livspusslet" med små barn. I dag är ämnet för krönikan Nu är det dags för papporna. Under parollen pappa har kommit hem fokuseras på att män som pappor tar större plats i samhället både i faktiskt föräldrapenningsuttag och i media. Och det är väl bra! Jag faschineras ändå över att det är betydligt "enklare" för en pappa att få genomslag med sina tankar kring barn. Titta på det enorma genomslag som Hemliga pappan fick. En skicklig skribent inte tu tal om det, men även en pappa som skrev känslosamt om sitt barn. Något nytt och något så fint. Det är fortfarande mycket gulligare och mer värt att applådera än om en mamma hade gjort samma förväntade sak. Mammorna har i litteraturen fullt upp med att göra upp med supermammabilden och ägnar sig åt att beskriva det verkliga livet med barnen i genren flest spyor vinner. Papporna kan fortfarande ägna sig åt de stora känslorna, utan att det för den sakens skull förvandlas till platta schabloner. Det hoppas jag kommer att ändras! Å andra sidan behövs det kanske fortfarande. I machons högborg ishockeyn fick Niklas Sundström på pälsen av tränaren eftersom han varit pappaledig. "Vad jag vet är det inga män som får barn" är visdomsorden. Som tur var föddes barnet på natten, så att Sundström blev spelklar. Sicken tur.

Krönikören Terri Herrera Eriksson fokuserar på ett gammalt välkänt problem när hon undrar var de kvinnliga hjältinnorna rinns i barnfilmens värld. När får Pippi Långstrump sällskap? Detta är en hjärtefråga för mig. Klart att det skall finnas fler tjejer! Visst finns det många prinsessor i de gamla hederliga Disney-filmerna, men starka hjältinnor? Frågan är om barnen ser det på det sättet. Kategoriserar de som vi gör i starka pojkar och passiva flickor? Det tål att tänkas på.

I Expressen pågår en artikelserie om den svenska överklassen. I dag kan man läsa ett samtal mellan Cecilia von Krusenstjerna och Monique Wadsted. von Krusenstjernas debut En spricka i kristallen blev en mycket uppmärksammad skildring av ett barn som inte blev sett. Även i det aktuella samtalet är barndomen, förhållandet till fadern och till klassen i fokus. Intressant!

Annars kan ingen i bloggvärlden ha undgått att en av de mest lästa modebloggerskorna Engla är gravid. Ser vi starten på en trend där tendensen med äldre mammor utmanas av yngre förstagångsföderskor? Ingen skulle nog bli gladare för det än vårt västerländska samhälle i behov av barn!