Nya Plaza Interiör landade på hallmattan i dag. På framsidan utlovas Babybrunch med mammor och bebisar, vilket väckte min nyfikenhet. Och här firar genren sannerligen triumfer!

Det doftar gott i Ellinors topprenoverade orginalkök i 50-talsvillan på Lindingö. Lilla Nora sover gott i vagnen på altanen och rätt efter rätt tar plats på de generösa serveringsfaten. Rödbets- och morotsbröden får svalna under en duk och en lockande sallad på färska fikon, svarta oliver, apelsin och buffelmozarella ligger i en vacker skål och väntar på gästerna. - Jag tror inte att jag behöver göra den där omeletten också, vi har ju räkrulltårtan istället…

Ambivalens, distans, drömmar, ett inspirerande skimmer och hatkärlek som på ett genialt sätt förvaltas av min personliga favorit Jan Berglin i klassiska Odla ditt hat!. Jag kan inte låta bli att faschineras över genren som saluför drömmar om det andra, samtidigt som schablonerna lätt kan bli som ett julbord med för mycket mat. Det är kittlande att skåda in i något annat, samtidigt som jag vet att den där snygga hallen i tidningen ser ut som vilken småbarnskaosig hall som helst när stylisterna har gått hem. Och så mumisga tortellini som blandas med späda blad av färsk spenat och rucola och kröns med sockerstekta cocktailtomater…

Här har sonen och jag haft dagens session med hemmets nya Babushka. Den spännande dockan har helt oväntat seglat upp som den absoluta favoritleksaken hemma. Nu är det en gång per barn och dag som gäller. Och det gör det hela om möjligt ännu mer spännande!

På natten mellan lördag och söndag är det dags för sommartid igen. Klassiska diskussioner om hur det nu egentligen är med tiden kan tänkas uppkomma i år igen. Hur var det nu igen? Missar vi eller tjänar vi en timma? Jag vet besked - klockan skall flyttas fram en timma. En sen festlig natt i Stockholms vimmel gjorde att jag en gång vid övergången missade en plågsam timma. Dessutom hade jag programmerat in Beverly Hills 90210, men missade det. Klockan på videon stod ju fel! Numera handlar diskussionen här hemma mest om huruvida barnen kommer vakna tidigare eller senare enligt klockan…

Min våta sovrumsdröm består av klassiska Model Three från Tivoli Audio. Det är inte lätt för en estet att ha en klockradio på natttygsbordet, men ack det finns undantag… Trixa spelar i en helt annan liga, men jag tycker om det enkla uttrycket. Det ligger även något lockande i retroklockan från Cosas som påminner om mormors variant. På skoltiden vaknade jag till en ilsken signal, men frågan är nu om det går att vänja sig av med att vakna till radion? För övrigt har vi två automatiska väckarklockor i hushållet som är mycket tillförlitliga!

Aldrig trodde väl jag att ett gökur skulle kännas rätt igen. I de rätta omgivningarna kan jag dock se potentialen i det svarta plexiuret från Russinnet. George Nelsons klassiska Owl clock från Vitra känns även den mycket nu. Fågelmotiv syns överallt och denna uggla vakar över tiden på ett stilfullt sätt. Ring in till maten med Olof Koltes Ring my bell från Skultuna. Kanske barnen lystrar till uppdateringen av den klassiska skolklockan?

I höstas kan ingen modeintresserad ha missat den massiva hypen som uppstod kring Marc Jacobs klockkollektion. Att bära ett litet äpple runt halsen blev mångas dröm. Och visst har de en viss charm, det kan inte förnekas. Själv skulle jag välja det lilla hjärtat. En mer säker och klassisk investering är dock Vivianna av Torun Bülow-Hübe från Georg Jensen. Ja tack! Slutligen Tick Tack av Lena Andersson. En söt liten historia om tidens gång under en livfull dag. Och glöm inte bort klockan i helgen!

Dagens första skratt och ugh på samma gång. Sonen deklarerar stolt: Titta mamma, vi har yngel! På morgonen har de små liven samlat ihop en liten samling av några tappra silverfiskar i en glasburk med vatten. Det skall bli grodor, mamma! Ja, barnen - lycka till!