Ambivalent genreskådning
Nya Plaza Interiör landade på hallmattan i dag. På framsidan utlovas Babybrunch med mammor och bebisar, vilket väckte min nyfikenhet. Och här firar genren sannerligen triumfer!
Det doftar gott i Ellinors topprenoverade orginalkök i 50-talsvillan på Lindingö. Lilla Nora sover gott i vagnen på altanen och rätt efter rätt tar plats på de generösa serveringsfaten. Rödbets- och morotsbröden får svalna under en duk och en lockande sallad på färska fikon, svarta oliver, apelsin och buffelmozarella ligger i en vacker skål och väntar på gästerna. - Jag tror inte att jag behöver göra den där omeletten också, vi har ju räkrulltårtan istället…
Ambivalens, distans, drömmar, ett inspirerande skimmer och hatkärlek som på ett genialt sätt förvaltas av min personliga favorit Jan Berglin i klassiska Odla ditt hat!. Jag kan inte låta bli att faschineras över genren som saluför drömmar om det andra, samtidigt som schablonerna lätt kan bli som ett julbord med för mycket mat. Det är kittlande att skåda in i något annat, samtidigt som jag vet att den där snygga hallen i tidningen ser ut som vilken småbarnskaosig hall som helst när stylisterna har gått hem. Och så mumisga tortellini som blandas med späda blad av färsk spenat och rucola och kröns med sockerstekta cocktailtomater…
Här har sonen och jag haft dagens session med hemmets nya Babushka. Den spännande dockan har helt oväntat seglat upp som den absoluta favoritleksaken hemma. Nu är det en gång per barn och dag som gäller. Och det gör det hela om möjligt ännu mer spännande!
Jag läste i nån inredningstidning i somras, nån sommarspecial.
(fritt tolkat ut minnet - men antalet talrikar är rätt)
“Familjen tycker om att få gäster. Gärna spontana besök. Sommaren är ju årstiden då man alltid har något att bjuda på säger XXX när hon serverar oss ett fat nybakta hallonmuffins.
Förra sommaren gjorde vi vårt livs fynd, fortsätter hon, vi fyndade en servis med 80 talrikar. Det är perfekt när man har många gäster”
jag höll på att spy. ja, skitofta man har 80 jävla gäster på spontan besök.
du ser… nu är jag helt uppeldad.
Comment by Minna — 21 March 2007 @ 12:49
Underbar seriestrip! Gillar också ditt ordval “julbord med för mycket mat”. Det kan bli mycket av den varan i glansiga tidningar men ändå är de kul att läsa!
Comment by Anna — 21 March 2007 @ 13:31
Du säger det så bra
, vet inte vad jag ska tillägga…Jag är ju helt klart beroende av glassiga magasin i alla former- men hyser en slags hat-kärlek till reportage som du beskriver ovan…
Comment by Cina — 21 March 2007 @ 13:59
Hatkärleken till de glassiga livsstilsmagasinen är antagligen en del av det, för mig, obotliga beroendet. Men ibland står det mig upp i halsen med allt det tilltättalagda. Var är det vanliga kaoset? Men å andra sidan är det ju det som jag drömmer mig bort från…
Comment by Lo — 21 March 2007 @ 14:12
Instämmer med dig och ovanstående kommentarer.
:-)
Comment by Nilla — 21 March 2007 @ 16:35
Med tanke på vad Lo skriver, vore det ändå inte kul med ett reportage som verkligen beskrev det vardagliga kaoset? Tänk så bra det gick för Söderlund & Bie? Att vi kan få känna att vi faktiskt är de enda som far runt i mysbyxor och räddar glas från bordet osv
Ja det där superpräktiga står även mig upp i halsen titt som tätt… och ändå köper man tidningarna och drömmer iväg!
Men hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete
Comment by Minks — 22 March 2007 @ 8:13
Minna: Haha! Det var lätt att få igång dig i frågan. aag kan inte annat än att hålla med
!
Anna: Ja,d et blir lätt lite för mycket, men man kan absolut inte låta bli. Nu har jag Mama och Family Living som ligger och bränner bredvid mig. Lite samma syndrom där!
Cina: Beroende - japp på alla sätt!
Nilla: Ja, det är onekligen dubbelt!
Lo: Jag håller med dig helt. Jag vill nog inte heller se kaos egentligen, men de storstilade orden känns lite väl mycket ibland. Men när man presenterar sitt hem vill man förmodligen visa det från dess bästa sida. Dubbelt var det ja
!
Minks: Ja, i TV-formatet funkade det riktigt bra. Family Living skulle ju vara lite så var tanken, men visst är det tämligen tillrättalagt även där. Men jag är beroende ändå. Och visst är det bättre med lite damm än ja…
!
Comment by Weronica — 22 March 2007 @ 19:43
Håhåhå!!! varje morgon vid frukost sätter jag kaffet i halsen, när jag läser Berglin. Livet vore inte riktigt lika bra/roligt utan honom. -I love!
Comment by Anneli — 22 March 2007 @ 22:08
När jag läste Emmas inlägg tänkte jag på detta också.
http://emmas.blogg.se/1174947764_en_liten_protest.html
inressant.
Comment by Nilla — 27 March 2007 @ 12:23