Splendid Baby var tidiga med att inse potentialen med design för barn som tilltalade medvetna föräldrar. Deras nylanserade sajt är såväl snygg som lättnavigerad. De mönstrade produkterna för de minsta i form av exempelvis bäddtextilier och  blöjförvaring har nu utökats med en ringsjal. Sjalen har tagits fram i samarbete med Looma. Enligt Splendid Babys Therese Kärrman är tanken att skapa en sjal i mer flärdfulla tyger. Sjalarna skall tilltala de som tidigare har backat inför såväl knytteknik som färgskalor.

När Henrik föddes köpte jag en ringsjal och visst använde jag den ibland. Jag kom dock aldrig riktigt in i sjalvärlden, även om jag är övertygad om att det är ett utmärkt sätt att bära bebis på. Jag tror att sjalarna fortfarande dras med en viss stämpel om att vara fotriktiga och hemvävda i sin design, så det är nog inte alls fel att tänka lite annorlunda när det gäller tyger här. (Sedan finns det säkerligen tyger som lämpar sig speciellt bra för sjalar med tanke på slitstyrka och annat). Bärsjalar är defintivt på gång även rent trendmässigt och jag tror säkert att Splendid Babys Carry Larry tilltalar en grupp av medvetna föräldrar. Jag gillar tygerna!

Dagens replik och "matsalsbord à la barnfamilj": Henrik! Det ligger halvätna gurkor här. Kan du ta upp dem? -De är dammiga! - Men kan du i alla fall hämta ditt svärd så att jag får upp dem? High Five!

Jag har inte läst den mycket uppmärksammade boken Bitterfittan av Maria Sveland, men den står på listan över böcker som skall läsas (någon kväll när jag är pigg…). I Linda Skugges lördagskrönika Jag ser en ung omogen mamma förs en diskussion om mammarollen med utgångspunkt från boken. Läs och begrunda!

I går fick jag ett minisammanbrott som gick över på behändiga fem minuter, för sedan var det förskolehämtning på gång. Jag har varit hemmaförälder sedan Anna föddes för snart fem och ett halvt år sedan. Och jag är inte det minsta bitterfitta över det! Nix! Det har varit mitt eget val och jag har inte velat något annat. Däremot har jag aldrig frånskrivit mig rätten att tycka att det har varit allmän pest ibland! Men nu kommer mannen hem och berättar om nya satsningar på hans jobb. Men hallå, jag då? När skall min tid komma? Nu har jag faktiskt ett annat projekt som jag vill ägna min tid åt annat än på stulen tid. Till hösten, till hösten, till hösten - ett magiskt mantra att upprepa när trötta fingrar slår på tangenter i sen timme. Lite bitterfitta ändå? Tja kanske, men nej, ändå inte!

Ändå är jag inne i ett "ego-mama-race" just nu och regerar därför starkt på Skugges krönika. För det första är alla kvinnor individer som förhåller sig på olika sätt till sitt moderskap. Jag är inte en sämre mamma för att jag vill ha egen tid som Skugge ironiserar över. Jag har alltid varit i behov av ensamhet, även innan barnen, men efter intensiva småbarnsår blir den egna tiden satt i fokus. Jag måste andas själv för att få energi till barn, man och andra. Här fungerar vi på olika sätt. Jag behöver hämta energi för mig själv, medan andra känner att det räcker att bara vara med sin familj. Var och en blir lycklig på sin grej! Barnen är alltid i fokus och kärleken blir inte mindre för det. De gamla festerna klarar jag mig dock alldeles utmärkt utan - tack och lov att jag snart är trettiofem istället för tjugo - men jag är ändå jag även som mamma. Det viktigaste av allt är att barnen mår bra och mamma och pappa.  (Sedan är min tes att man inte skall känna efter så mycket under vissa faser i livet. Det är en stor omställning att bli mamma. Man kanske inte behöver begrunda huruvida man är lycklig eller inte i sitt förhållande till partnern under denna tid. Det räcker med en tankens fokus åt gången).

Vad tycker Ni? Reagera gärna!