Nätmakt?
Karin Olsson reflekterar över fenomenet babybloggar i dagens Expressen - Babyn är nätets nya makthavare. Det är onekligen intressant att fundera över drivkrafterna bakom alla de bloggar som fokuserar på barn och graviditet.
Babyn bara gurglar gulligull, normalitet och lägger ut filmer från badbaljan. Dessutom blir kvinnor i 30-årsåldern babybloggsknarkare, så höga på den lilla världen att de i tio år eller så glömmer varför de pluggade 180 poäng samhällsvetenskap.
När jag försökte bli gravid, var gravid och fick barn hade bloggfenomenet inte boomat ännu. Då var det föräldraforum på nätet som gällde. Jag har sparat massor av anteckningar från den tiden. På ett sätt var det en typ av bloggande, men i en annan form. För mig handlade det nog från början om ett oändligt behov av bekräftelse och identifikation. Ingenting lugnar så mycket som att höra att det finns andra som upplever precis samma sak. Jag diskuterade även mycket. Frågor om föräldraskap och frågor om vilken napp som var den bästa. Det kan tyckas som banala ting, men det var det inte för mig då. Hade jag haft en blogg om det hade funnits då? Jag vet inte. Jag har ännu inte trätt över gränsen för att publicera bilder på barnen. Jag följer en del babybloggar som presenterar den ena bedårande bilden efter den andra. Det finns en mängd gravidbloggar med magbilder. Jag har magbilder, men mina sitter i ett album. Jag värderar inte vilka val man gör, men det är intressant att fundera över det hela. Var går gränsen? Vad vill man med offentliggörandet av det privata? Och är vi alla "babybloggsknarkare"? Vad tycker Ni?
Jorå, lite knarkare är man ju…
Jag hängde på netdoktor min första grav och alltförföräldrar min andra. sen blev jag tillfrågad att blogga på föräldrarochbarn.se
och nu är jag fast. Jag älskar att blogga är helt besatt! Dock läser jag inte så många babybloggar, det är lite olika, en del inredning och mode och en del blandade.
jag lägger ju ut bilder på mina barn ofta, känns helt okej. Fina bilder vill jag ju dela med mig av!
Läser du min blogg förresten?
Har ingen aning…
Jag älskar dig blogg, den är en av de bästa jag sett!
mvh
Anne Haavisto
Comment by Anne Haavisto — 6 May 2007 @ 15:43
Det är onekligen en spännande fråga. Det är konstigt att allt blir så offentligt, särslilt på nätet. Personligen håller jag mig ganska anonym, dock var jag en hängiven läsare av föräldrasidor när jag var gravid och nybliven förälder. (Jag minns väl din första latensfas!)
Comment by Lo — 6 May 2007 @ 22:10
Lagom är bäst är ju min melodi vad gäller det mesta. Det följer jag nog även vad gäller privata bilder och anonymitet.
Jag var en hängiven anhängare på tidigare FöräldraNätet och senare AlltförFöräldrar under många många år. (start -98 redan!) Men numera tittar jag in bara för att läsa ikapp och hålla kontakt med gamla vänner.
Ja, jag bloggar, men anser inte att det fyller alls samma behov som tidigare AFF-snack där man kunde diskutera såväl krypstilar, som vaknätter och barnvagnsinköp. En blogg är ju mer än berättelse om sitt egna, och om man har tur får man kommentarer av läsare. Bilder känns mer som en länk ut till nära och kära som gärna följer barnens uppväxt.
En blogg kan betyda så olika saker, anonym eller inte, text eller bilder. Propaganda eller babybilder.
There’s no end to the posibilities
//M
Comment by Minks — 7 May 2007 @ 9:26
Man ska inte underskatta vikten av att bli bekräftad i sin situation, något som ju är mycket lättare nu med nätet. Det har kännts rätt bra att kunna “vältra” sig i det man för tillfället har behov av - och att sen bli mätt på den biten och gå vidare. När det gäller det egna bloggandet försöker jag sätta gränser för mig själv genom att hålla mej till mer temabloggning om barnmat och glutenfritt. Men jag storgillar mer personliga bloggar, som Annes härovanför, Katerinas på Mama. Och oj vad jag kommer att sakna Linda Skugge…
Comment by Görel — 7 May 2007 @ 9:33