Utsikt från stadsbalkongen. Närmare himlen, men med en längtan ned. Kids and the City är ingen ideal kombination på sommaren. Man längtar för det mesta bort till barnpoolernas förlovade förorter med os från grillarna i nejden. Nästa sommar - förhoppningsvis!

Tisdagstema: Natur

Henrik och jag lever balkongliv på förmiddagarna i väntan på att de sista kopporna skall börja att torka. När jag inte är en mammutmamma eller en djurskötare försöker jag att hinna med lite bläddring i de nya tidningarna som landade på hallmattan i dag. Elle Interiör har för tillfället de bästa inspirationssidorna. I det nya numret är det snyggt stylade sidor kring sommarkalas och svenska textilier. Och solen skiner även i dag!

- Men, mamma! Du lovade ju att vi skulle gå ut med soporna efter maten! Så talar en liten pojke som har varit inne i en veckas tid. Morfar väntas dock hit för iscensättningar av det senaste avsnittet av Förhistoriska parken. Nu leks det istid här och en mammut har åkt högt upp på önskelistan inför stundande födelsedag. En klassisk paj väntar också ute i köket. Jag hoppas att Ni har en fin dag i solen!

ANANASPAJ

Blanda samman 150 gram smör, 1/2 dl råsocker, 1 tsk bakpulver och 3 dl siktat dinkelmjöl. Kör till en deg i matberedaren och tryck ut i en pajform. Rör ihop 1 ägg, 2 dl lättcrémefraiche, 1/2 dl råsocker och 1 tsk vaniljsocker. Blanda i 500 g väl avrunnen krossad ananas. Häll fyllningen i pajformen. Grädda i 175 grader i mitten av ugnen ca 40 minuter. Alltid lika god!

(Jag använder alltid råsocker och dinskelmjöl. Det fungerar även med strösocker förstås - 1 dl istället för 1/2 dl råsocker. Det siktade dinkelmjölet kan bytas ut mot vanligt vetemjöl).

Mammas sovmorgon. Frukost med nybakade scones. Svenska Dagbladets söndagsbilaga. Barntelevision. Prickar. Kiv. Kramar. Lycka.

Tisdagstema: Lycka

Vad göra en helt vanlig måndag? Jo, man kan göra ett helt eget dinosauriemuseum på hela vardagsrumsgolvet. Attans, vad den där T Rex-svansen gör ont att trampa på! Man kan även fortsätta att fotografera och utforska sin nya kamera. Och vad är väl inte bättre än att ha en alldeles egen liten fotoassistent? Titta, mamma! Jag såg att du behövde en hand och nu får du en! Tack!

På bilden syns en personlig favorit som efter en lång tids skåpsvistelse nu har släppts ut i det fria. Klassisk kanna i serien Blå kant från Bergdala. Sommarkänsla!

-Mamma, du måste tröttna på jobbet snart! Du måste kasta ut datorn! Då kan vi kan leka hela tiden. (Son med en stor koppa på benet, men i övrigt prickfri och pigg).

-Men jag måste jobba lite så att vi kan få lite pengar. (Mamma som vill snabbkolla sina mejl på morgonen).

-Du vill alltid köpa saker, mamma! (Touché).

Insikten om nya dinos på datorn, gör dock att den stannar. Insikten om att plastdinos inte heller är gratis sparar vi till en annan dag.

Jag är van vid att barnen styr ut sig i alla möjliga och omöjliga konstellationer, men av någon anledning vänjer jag mig aldrig vid Annas lejonmask. Hon har - till sin mycket stora förtjusning - lyckats skrämma slag på mig ett antal gånger iförd denna mask. Som god moder får man spela rädd i diverse lekar med hotande faror såsom dinos som inte har borstat tänderna och en doktor som närmar sig med en stor hästspruta, men masken… Ihhhhhhhhh!

Tisdagstema: Illusion

Bättre än så här blir det inte just nu! I kväll var det premiär för Förhistoriska parken i TV 4. Den brittiska serien är producerad av samma team som gjorde Dinosauriernas tid. Henrik har sett dinofilmerna otaliga gånger och i dag hade han fått nys om att det vankades nya dinosaurier. Vi hade lovat att spela in programmet till honom, men här skulle det tittas live. Sagt och gjort. En trött liten pojke gnuggade sig i ögonen några gånger, men höll sig vaken ända till slutet. Att få se Tyrannosaurus Rex på nära håll under så lång tid var bara så underbart. Förhistoriska parken rekommenderas således varmt av Henrik!

Liten jag har stor lagerrensning i Solna 29-31 maj. Skynda fynda!

Annas vattenkoppor torkar och Henrik har fortfarande inte fått några prickar. Det är nog inte dags att ropa hej riktigt ännu, men det känns ändå hoppfullt. Husarresten består dock och jag har gått in på reserverna i mitt överraskningsskåp. Barn och mamma som tvingas vara inne - nu på fjärde dagen - är en sådär kombination. Dagens tips från husarresten blir därför att ha ett litet lager med små överraskningar på lut i ett skåp. På Ica Maxi hittar man ofta små brevpappersset, målarkit och annat i den genren som kostar från en tia. Jag brukar även hålla utkik på Åhlens när de säljer ut sina pappersvaror inför säsongsbyten. Här hemma är det alltid säsong för småplock.

Nu sitter barnen vid sitt skrivbord (som i går var belamrat med grejer som vanligt) men nu är snabbstädat. Två stycken brevpapperset a tio kronor väntas hålla dem sysselsatta en liten stund i alla fall. Med hopp om en koppfri tillvaro!

Anna och Henrik förhåller sig helt olika till vatten som till så mycket annat. Anna är ett riktigt vattendjur som älskar att bada och som ägnar sig åt diverse halsbrytande aktiviteter i vattnet. Henrik är den försiktige typen som helst inte får vatten i ögonen och som gärna håller sig inne vid strandkanten. Jag funderar lite på hur en så kallad Swimcoach - en flytande baddräkt - skulle fungera till Anna. Simpuffarna åker av och på när Anna badar. Är det någon som har testat dessa flytande baddräkter? Jag kan tycka att de ser aningen klumpiga ut och misstänker att Anna skulle bli sur om det inte fungerar att dyka mer (kasta sig ned under vattenytan för att sikta stenar och annat spännande…). Och vad är en flytdräkt mot sjöjungfrur? Någon med erfarenhet av liknande baddräkter?

(Bild: Busigt).

Jag kunde inte motstå att göra ett eget strandvykort på Åhlens. Jag besparar er bilden dock och noterar att den allra ljusaste hudtonen såg riktigt solbrun ut mot min blixtupplysta nuna…

Status: Prickig piggelin Anna, piggelin Henrik och genomförkyld inte så piggelin Mamma.

-Jag har en överraskning i skåpet! - Vadå? Vadå? - Vänta och se! Rota, rota fram nödpyssel från alltiallogarderoben. Dagens skörd - materialsats till kronor. - Mamma, tråden knorvar sig! Henriks krona blir mycket finare än min! Jag kan sy själv, men jag orkar inte! Buhu! Till slut. Två stycken kronor på två stycken barnhuvuden. Pyssel, kiv, snoriga pussar, gastande av mor efter kasttävling med femtioelva sugrör, väggklättring, pussel, sagoläsning, specialkliande av koppor, tomt kylskåp och Rapuntzelfilmen. Grand Hotel känns long gone. Heja oss!

Efter en grandios helg i Lund, möttes vi i går av en pigg, men alldeles prickig Anna. Verkligheten kom snabbt i fatt skimret - vattenkopporna är här. Min första dag som Working Mum blev till en alldeles vanlig same, same dag med två barn hemma. Det är tur att jag inte tror alltför mycket på ödets sätt att säga mig saker längre. Working Mum skall det bli. Om ett tag…

Jag fann en stor glädjekälla i min mejlbox med några läsarmejl som värmde mycket! Stort tack till alla er läsare! Det är Ni som gör detta så roligt och som alltid sporrar framåt till kommande stordåd!

(Klänning Jeanne Wrap Dress från Diane von Furstenberg och Net A Porter).

I går sålde vi barnens TrippTrappstol till min barndomsvän. Det känns fint att stolen kommer till dem. Jag kan bli så där märkligt sentimental när jag skall göra mig av med ting som har varit med oss länge. Jag finner mig själv säga hej då inom mig. I går kväll gick jag in i matrummet och tittade. Ett bord med fya stolar. Förändringens vindar blåser.

I eftermiddags hämtade jag en liten son som redan trivs på förskolan. När vi kom hem var det dags för mammahjärtat att slå lite extra.

-Mamma! Jag är mysnödig! Jag måste mysa!

Bland blommor i världen
jag minns ett par,
vackrast av alla
jag tyckte de var.

Den ena var vänskap,
den giver jag dig,
den andra var blomman,
förgät icke mig

Nostalgiska tankar från tummade gamla poesialbum. Eftertänksamheten känns rätt en regnig dag som i dag.  Jag tenderar alltid att blicka bakåt, när det stundar nya tider. I morgon börjar inskolningen av Henrik på förskolan. Snart kan jag börja arbeta heltid med mitt projekt. Åh, vad det känns mäktigt!

Sedan barnen var pyttisar har fredagar efter lunch varit min tid. För mig har den eftermiddagen varit ett andningshål i livet som hemmavarande mamma. Jag har stort behov av egen tid för att få energi till annat. Mina fredagar har varit en möjlighet för mig att göra precis vad jag känner för just då. Jag har ofta gått på staden, varit på café och läst glassiga magasin, men ibland har jag bara varit hemma och sovit eller suttit framför datorn.

På måndag börjar inskolningen av Henrik på förskolan. Vad som händer med mina fredagar vet jag inte, men jag vet att det stundar nya tider för hela familjen. Jag ser fram emot att få arbeta på heltid med mitt hjärteprojekt. Henrik kommer förhoppningsvis att trivas lika bra på förskolan som Anna redan gör. Mot nya tider - med tillförsikt.

Jag hoppas att ni alla får en trevlig helg!

En del i livet som nybliven egen företagare är alla telefonförsäljare som terroriserar en och all den reklam som är riktad till en. I dag damp det ned ett kuvert med det i och för sig smickrande tilltalet Till världens bästa chef. SIF står som avsändare och försöker locka medlemmar med en egotatuering. Tja, det kanske funkar?

Vem som bestämmer här just nu står dock helt klart. Liten ivrig hand som tillhör son som vägrar att ta av sig sin nya dinopyjamas. Men, mamma! Den är den finaste jag har! Lycka till, chefen!

De glassiga månadsmagasinen är fyllda med badmode och jag är totalt ointresserad. Om det är något som jag inte lägger några stora pengar på så är det badkläder. Jag sitter fast förankrad i skuggan under vårt stora strandparasoll. När jag badar gör jag det i en klassisk svart baddräkt som hänger med år från år. Med barnen är det dock något helt annat. De fina badkläderna från förra året är urvuxna och nya behöver inhandlas. I dag vankades det shoppingtur med morfar och mormor.

Förra året var det jag som köpte badkläderna a la preppy amerikansk östkust. I år blir det dock much is more med superhjältar och prinsessor. När barnen själva får välja blir det detta. Henrik köpte sig ett par badbyxor med Spindelmannen och Anna shoppade en bikini med Den lilla sjöjungfrun. De känner sig definitivt redo för beach 2007!

Det tickar omedelbart igång en slags latent längtan efter en bebis när jag ser bilderna på hela Danmarks lilla prinsessa. Precis så där liten har Anna varit. I dag skall hon gå till blivande sexårs och äta mat. Och hon har hört att man får ta mjölk ur en stor automat. Precis så där bedårande pyttig har även Henrik varit. Nu organiserar han sina dinos i storleksordning på golvet. Sniff…

Storebror prins Christian är nästan precis lika gammal som Anna var när Henrik kom. Undrar hur de har det med omställningen till tvåbarnsfamilj? Undrar hur lilla Christian är mot sin lillasyster? Får stiliga Mary (så där såg jag inte ut två veckor efter förlossningen…) ta bort små ivriga storebrorshänder när de klappar bebisen lite väl hårt? Gråter hon ibland över allt det övermäktiga i att hantera känslor inför ett litet barn som har fått bli stort snabbt och en liten minibebis som skall passa in i den existerande familjen? Är hon så där bubbligt lycklig som jag var när jag körde den stora dubbelvagnen och när allt var harmoni mellan stor och liten? Titta världen! Jag har två fina barn!

I dag vankas det lunch på slottet för den nya prinsessan med det svenska kungaparet och Kronprinsessan Victoria. Hoppas att de har fått sova gott i natt hela familjen!

Henrik vägrar allt som är förknippat med små barn numera. Han har blivit stor. Den praktiska TrippTrappen står numera i ett hörn av matrummet. -Den kan bebisarna som kommer hit få sitta i! De praktiska besticken som är designade för barnhänder är inte heller att tänka på. - Men mamma, titta på mina händer! De är stora ju! Och jag vet att gaffel heter fårk. Och med fler bestick i omlopp vid varje måltid uppdagas något av ett mysterium. Var är alla våra gafflar? Det har funnits ett dussin av gafflar, knivar och skedar. Nu lider vi av kraftigt gaffelunderskott. Förmodligen har barnen burit iväg med några. Förmodligen har några åkt med i soppåsen av misstag. Synd på så rara gafflar!

Vi äter med de klassiska besticken Ranka från Gense. Jag tycker mycket om den enkla och stilrena formen på dem. Men vilken designroad människa har inte sneglat på Genses återlansering av Folke Arströms Focus de Luxe?! 50-talsretro med en ljuv förening mellan stålet och den svarta plasten. En sak är säker. Vi behöver fler gafflar. Sonen har blivit stor gubevars!