Dunset på hallmattan i dag innehöll såväl Family Living som Mama. Och gissa vem som är med i Mama! Japp - jag! Mama har en special kring mammabloggare och jag är med tillsammans med Mie, Helena, Sara och Hanna. På webben kan man även läsa om Sandra och Camilla. Det är mycket roligt att det sätts fokus på mammabloggare. Heja oss!

Mitt i allt detta jobbar jag på med det nya plattformen för min blogg. Det pusslas, kodas och grejas och nu är det inte långt kvar. Vi hoppas att ha det mesta klart i kväll för lansering snarast möjligt. Det är sannerligen spännande tider detta!

Bild: Mamas webb

Telia satsar på stora helsidesuppslag för att marknadsföra livesändningar av allsvensk fotboll i mobilen. Fotboll när du vill är parollen. Har vi inte för länge sedan tröttnat på bilden av pappor som måste titta på sport i tid och otid, även när en liten bebis precis har fötts? 

Kopplingen mellan pappor och sport är klassisk. Jag har tidigare skrivit om det manliga tilltalet i försäljningen av teknik för barn. Titta exempelvis på Bosieboos insäljning av sin babyvakt. Kameran kan kopplas till din TV för större bild, eller till videon om du vill spela in ditt barn på film. Man kan ju även "zappa" över till att se om barnet sover mitt i den viktiga matchen!

Nej, nu vill vi se något annat! Dagens bu till Telia!

Det kändes ändå aningen rätt när säsongen började, även om 80-talet alltid har varit lite av "been there, done that". Inte för att jag trodde att jag skulle trilla dit ordentligt, men lite trendig ville jag ändå vara med mitt neonrosa nagellack. De enda naglarna som har blivit neoniga här är barnens. Sarah Jessica kör med väska som blir ett utropstecken i en för övrigt basic klädsel. Chict, men jag vet inte. Har jag redan tröttat innan sommaren ens är här? Betänk då även kommande Ballrooom Blitz på Formex. Neonöverdos redan?!

(Bild: Celebrity Moms). Det skall till en celeb av Parkers kaliber för att gå runt med dyra väskor i en sådan färg. Vi andra dödliga tänker nog snarare praktisk färg om vi gör seriösa investeringar. Knallrosa faller knappast in i kategorin odödlig klassiker…

Leila bakar fungerar ungefär som en glassig kokbok, men med rörliga bilder. Allt är välregisserat, smakfullt och tittvänligt. Jag undrar om det inte per definition skulle vara roligare att baka i det där köket i orangeriet i Mariefred? Säg går det bättre att baka med en Kitchen Aid och vispa grädde med en Dualitvisp? Och de där degskålarna i keramik sedan! Mums!

I kväll skall Leila baka ting till Afternoon Tea. Om det är något i livet som jag är svag för, så är det det anrika brittiska konceptet med eftermiddagste och tilltugg. Det är något genuint sympatiskt med hela företeelsen. Brittiska scones, kokostoppar med en touch av lime och kärleksmums. Japp, jag lär sitta bänkad i kväll!

Bättre än så här blir det inte just nu! I kväll var det premiär för Förhistoriska parken i TV 4. Den brittiska serien är producerad av samma team som gjorde Dinosauriernas tid. Henrik har sett dinofilmerna otaliga gånger och i dag hade han fått nys om att det vankades nya dinosaurier. Vi hade lovat att spela in programmet till honom, men här skulle det tittas live. Sagt och gjort. En trött liten pojke gnuggade sig i ögonen några gånger, men höll sig vaken ända till slutet. Att få se Tyrannosaurus Rex på nära håll under så lång tid var bara så underbart. Förhistoriska parken rekommenderas således varmt av Henrik!

Liten jag har stor lagerrensning i Solna 29-31 maj. Skynda fynda!

Här pratar vi om nostalgi på hög nivå. Benvärmare, hopprep framför spegeln och Remember my name! I dagarna har de första delarna av den klassiska TV-serien Fame premiär på DVD. Jag satt klistrad framför televisionen och följde med i varje avsnitt som utspelade sig långt innan Idolkonceptet ens var påtänkt. 80-talet gör stark comeback på alla fronter nu. Frågan är om Fame har åldrats med grace eller om den bara känns hopplöst daterad? Kom i stämning här!

(De sötaste benvärmarna kommer från BabyHip).

I gårdagens Svenska Dagbladet återfinns Lätt att falla för cake-couture av Gunilla von Hall. Artikeln berör den stora trenden med designade bakverk. Jag kan inte annat än att hålla med. Det är något mycket lockande med dessa skapelser som gränsar till konstverk. Jag faller. Jag kan sitta och surfa runt på de exklusiva varuhusens delikatessavdelningar för att titta på fina bilder. Jag är inte ens speciellt förtjust i söta saker - förutom choklad då - men det är något som lockar med glaserade amerikanska cupcakes ändå. Jag bläddrar även gärna i fina böcker med förförande bilder på godsakerna. Det bästa är förstås att stå i en välsorterad deli och välja mellan alla frestelserna. Mmmmmmm…

(Bilder: Scen från Marie Antoinette, gift box från anrika Ladurée (som även designade bakverken i Marie Antoinette) med chokladkakor av Sonia Rykiel samt Sweet Couture från Dean & DeLuca).

Charlie och Lola är stora favoriter hemma hos oss i såväl bokform som på televisionen. Inte minst jag älskar illustrationerna med collagetekniken och de finurliga berättelserna. Programmet rullade först på Barnkanalen och nu på Bolibompa. Fortfarande bäst på TV!

Anna går och vickar på sina framtänder, precis som Lola gjorde i dagens avsnitt. Två små gaddar tappades redan i höstas. Anna lever livets glada dagar och ser fram emot "stortjejsglugg". Min lösa tand skall alltid alltid vara lös tillhör tillsammans med Oj då! Men det var inte jag vårsläppet från Raben & Sjögren. Prylarna med Charlie och Lola börjar också att leta sig hit. Det fina pennfodralet finns på Poppilopp. På Adlibris finns det även berättelser med klistermärken att köpa. Jag vet några som skulle bli överlyckliga över dem. Engelska är inget problem i detta fall. Jag försökte att slita bort barnen från Charlie och Lola-sajten förut med argumentet att allt är på engelska. Men hallå, mamma! Vi förstår faktiskt! Charlie sa no och vi vet vad det betyder. Happ!

Karin Olsson reflekterar över fenomenet babybloggar i dagens Expressen - Babyn är nätets nya makthavare. Det är onekligen intressant att fundera över drivkrafterna bakom alla de bloggar som fokuserar på barn och graviditet.

Babyn bara gurglar gulligull, normalitet och lägger ut filmer från badbaljan. Dessutom blir kvinnor i 30-årsåldern babybloggsknarkare, så höga på den lilla världen att de i tio år eller så glömmer varför de pluggade 180 poäng samhällsvetenskap.

När jag försökte bli gravid, var gravid och fick barn hade bloggfenomenet inte boomat ännu. Då var det föräldraforum på nätet som gällde. Jag har sparat massor av anteckningar från den tiden. På ett sätt var det en typ av bloggande, men i en annan form. För mig handlade det nog från början om ett oändligt behov av bekräftelse och identifikation. Ingenting lugnar så mycket som att höra att det finns andra som upplever precis samma sak. Jag diskuterade även mycket. Frågor om föräldraskap och frågor om vilken napp som var den bästa. Det kan tyckas som banala ting, men det var det inte för mig då. Hade jag haft en blogg om det hade funnits då? Jag vet inte. Jag har ännu inte trätt över gränsen för att publicera bilder på barnen. Jag följer en del babybloggar som presenterar den ena bedårande bilden efter den andra. Det finns en mängd gravidbloggar med magbilder. Jag har magbilder, men mina sitter i ett album. Jag värderar inte vilka val man gör, men det är intressant att fundera över det hela. Var går gränsen? Vad vill man med offentliggörandet av det privata? Och är vi alla "babybloggsknarkare"? Vad tycker Ni?

Belinda Olsson ägnar sig åt matprogrammen i gårdagens krönika i Aftonbladet. Sara Begner i Saras kök får sin släng av sleven och kallas präktig. Programmet med Sara och Ann Söderlund har rullat ett tag nu, men jag har fortfarande inte sett det. I kväll utlovas det mat för barn och det får mig att planera en sittning i soffan. Har Ni sett tidigare program? Bu eller bä?

Förövrigt är en av mina akilleshälar samtalet mot det ordnade och vanliga som pågår för tillfället. Ann Söderlund regerar i mammatidningarna med sitt "shabby chic". Svenssonliv är inte hennes cup of tea minsann och det är "hellre kaos och fest än ordning och tristess". Det är "stökigt hemtrevligt" och myspys i våningen i motsats till det välordnade och tråkiga. Det är lite smågalet med vin mitt i veckan. Crazy feeling!

Update: Nu har jag sett programmet. Barnen var söta i köket där det fanns oändligt mycket tid och tålamod. Schabloner om att leka fram maten och att kladd är bra har vi hört förut. Jag blev dock påmind om barns svaghet för spett och skall nog testa en del av recepten. Och att jag vill laga denna mat måste vara ett godkänt betyg för programmet.

Här hemma är det mannen som har makten över fjärrkontrollen till televisionen och jag som har makten över musen vid datorn. I kväll kommer dock ett program som lockar mig till kamp mot alla hopplösa bilprogram och trista deckare - Hollywood special: Tjejerna i Sex and the City. Jag har alltid den rosa boxen standby för lite glam i dammet. Jag har egentligen aldrig varit en girlie girl, men det här fungerar alltid.

Ett tag var det mäkta populärt att göra tester för att utröna vilken karaktär man var mest lik i SATC. Idealet tycks alltid vara Carrie. Jag hamnar på gränsen mellan den traditionella pryda Charlotte och den cyniska karriärkvinnan Miranda. That´s me!

Cynthia Nixon, som spelar Miranda i serien, är numera tvåbarnsmamma och talesperson för en amerikansk organisation - Alliance for Quality Education - som arbetar för förbättringar i skolan. Onekligen ett sympatiskt sätt att använda sin stjärnglans.  Den amerikanska tidskriften Cookie firade i måndags The First Annual Smart Cookie Award. Tanken är att sätta fokus på mammor som gör en insats i samhället och bland mammorna märktes bland annat stiliga Cynthia Nixon.

Maybe it’s maturity or the wisdom that comes with age, but the witch in Hansel and Gretel—she’s very misunderstood. I mean, the woman builds her dream house and these brats come along and start eating it.

(Bild: Mary Ellen Mark från Cookie)

Filmen inleds med en av Anna och Henriks klara favoriter bland de Lindgrenska skapelserna. Lisabeth och Madicken hoppar nakenfis i sina sängar. Med jämna mellanrum hoppas det på samma sätt i våran säng. Det är bättre studs i den! Jo tack…

Sedan följer en skildring av Madickens Valborgsmässoafton. Det pirrar i Madickens ben då hon har fått nya sandaler. Mamma säger att Madicken inte får ha skorna till elden, men det hela slutar med dem på fötterna. Majelden tänds, "Vintern rasar" ljuder och Madickens ena sandal försvinner efter ett bråk med Mia. Räddaren i nöden blir Madickens vita riddare - Abbe. För omedelbar vårstämning - Titta på Du är inte klok Madicken! Jag hoppas att Ni alla får en fin Valborg!

Favorit i repris från min första lilla bloggbebis. Madicken är fortfarande lika bra!

Family Living har ett stort barnrumsspecial i sitt nya nummer. Och titta sicket snyggt läsartips de har med! Äras den som äras bör - världens bästa morfar! (Fler bilder finns att titta på här).

Jag framför även mina varmaste gratulationer till Family Living som firar sin ettårsdag! På omslaget syns Söderlund & Bie. Missa inte att titta på en film från omslagsplåtningen på Family Livings sida. Vi har visserligen sett det förut på televisionen, men det är ändå roligt att se verkligheten bakom det där glassiga omslaget.  Föreställningen om den glammiga familjen får en viss törn. Det är ungefär samma tjat och trilskande som hos alla andra..

Aftonbladets krönikör Terri Herrera Eriksson har skrivit ännu ett bidrag till kiss- och bajsgenren Nedpissad och nedspydd på fem minuter!. När det gäller kvinnor som skriver om barn och föräldraskap har det under en tid varit de med flest spyor på pappret som har vunnit. Linda Skugge kan sägas vara den författare som inledde trenden med att sätta verkligheten med barn under lupp. Skugge har fått många efterföljare och vi som läsare tycks aldrig få nog av identifikation. För det är så att ha små barn! Det är att stå och skölja upp bajsiga kalsonger och att torka spyor från väggarna. Det är rörigt kaos som ger mycket eftersom det är kärlek inblandat. Det är sömnbrist så att man blir galen och det är små grönsaksvägrare som helst vill leva på korv. Det tål ändå att fundera vidare på. Varför är vi mammor så upptagna med detta?

Först och främst handlar det säkerligen om att göra upp med en idealbild av moderskapet. Vi överöses av skildringar om hur det egentligen är att ha barn. Och på något vis är vi ense om att det skall vara jobbigt. Jag var inne på spåret i lördags. Män som skriver om barn kan kosta på sig att vara könslosamma utan att för den sakens skull bli anklagad för schabloner och att fara med falsk marknadsföring om hur det är att leva med barn. Om en mamma skulle skriva en bok om hur fantastisk livet med barn är, skulle hon förmodligen avfärdas som förutsägbar och reaktionär. Tänk på alla reaktioner som blev när Charlotte Perrelli hann duscha med sin bebis. Vänta du bara! Snart kommer spyorna!

Varför är vi så upptagna med kroppen? En nybliven pappa kan fortfarande säga "det var inte så äckligt att byta blöjor som jag trodde" och sedan bli applåderad för hur bra han byter blöjor. En mamma som har blöjskräck finns nästan inte. Enkel biljett in i kiss- och bajsträsket utan återvändo. Den typiska kvinnan har ett tämligen komplicerat förhållande till sin egen kropp. Mycket bidrar till tanken att bli satt under lupp och kvinnor har alltid haft en tämligen hyschig inställning till kroppsfunktioner. Betänk den stora populärkulturella referensen Sex in the City. Där gjordes det till ett stort problem när Carrie fes inför sin pojkvän och när hon sedan bajsade på hans toalett var sagan nästa till ända. "Du vet det är den tiden i månaden" säger vi istället för att säga att vi har mens och blöder som grisar. Om man frågar en kvinna vad hon väger blir svaret oftast svävande. "Tja du vet, det är typ 65, på morgonen för då väger man lite mindre."

När det gäller våra barn har vi dock inga hämningar. Här frossar vi istället i kroppen och dess funktioner. Det är vikt och längd så att det står härliga till, det är bajsanalys och kräksfrekvens. Blir vi fullständigt överrumplade av all denna kroppslighet som står till så stor kontrast till de vi var innan barnen? Är vi vana att kunna kontrollera allt och sedan möts vi av all denna oförutsägbarhet? Jag har inget svar. Jag skriver ibland själv in mig i genren känner jag. Det är väl värt att fundera på dock!

Till alla kiss- och bajsmammor - en t-shirt från Kiss och Bajs!

Minsann, nu har Linda Skugge startat en matblogg på Mama. Kolla in!

I hela världens fokus finns för tillfället en mamma med två småttisar. Media tycks aldrig tröttna på att komma med täta rapporter om den senaste utvecklingen gällande tvåbarnsmamman Britney Spears. Svenska kvällstidningar har minst en Britney per dag och sympatierna har snarare svängt till den tidigare så utskällde maken Kevin. Mitt i röran finns två små barn. Det senaste från USA är att Brooke Shields uttrycker sitt stöd för Spears. Förlossningsdespression har hela tiden legat nära till hands som en möjlig tolkning, men i svensk media har man fokuserat på andra infallsvinklar. Jag önskar lugn och ro till Britney och att vi inte får läsa lika mycket om henne i fortsättningen.

Linda Skugge har satt fokus på papporna i sina senaste krönikor. I krönikan Carl Bildt borde skaffa barnvakt får de hårt yrkesarbetande fäderna sin beskärda del av "dåligt barnsamvete". Mammor umgås med skuld och dåligt samvete sedan gammalt och det är inte mer än rätt att man vänder på frågan och även ger papporna en släng av sleven. Sedan kanske det inte är så lätt att sluta med "livspusslet" med små barn. I dag är ämnet för krönikan Nu är det dags för papporna. Under parollen pappa har kommit hem fokuseras på att män som pappor tar större plats i samhället både i faktiskt föräldrapenningsuttag och i media. Och det är väl bra! Jag faschineras ändå över att det är betydligt "enklare" för en pappa att få genomslag med sina tankar kring barn. Titta på det enorma genomslag som Hemliga pappan fick. En skicklig skribent inte tu tal om det, men även en pappa som skrev känslosamt om sitt barn. Något nytt och något så fint. Det är fortfarande mycket gulligare och mer värt att applådera än om en mamma hade gjort samma förväntade sak. Mammorna har i litteraturen fullt upp med att göra upp med supermammabilden och ägnar sig åt att beskriva det verkliga livet med barnen i genren flest spyor vinner. Papporna kan fortfarande ägna sig åt de stora känslorna, utan att det för den sakens skull förvandlas till platta schabloner. Det hoppas jag kommer att ändras! Å andra sidan behövs det kanske fortfarande. I machons högborg ishockeyn fick Niklas Sundström på pälsen av tränaren eftersom han varit pappaledig. "Vad jag vet är det inga män som får barn" är visdomsorden. Som tur var föddes barnet på natten, så att Sundström blev spelklar. Sicken tur.

Krönikören Terri Herrera Eriksson fokuserar på ett gammalt välkänt problem när hon undrar var de kvinnliga hjältinnorna rinns i barnfilmens värld. När får Pippi Långstrump sällskap? Detta är en hjärtefråga för mig. Klart att det skall finnas fler tjejer! Visst finns det många prinsessor i de gamla hederliga Disney-filmerna, men starka hjältinnor? Frågan är om barnen ser det på det sättet. Kategoriserar de som vi gör i starka pojkar och passiva flickor? Det tål att tänkas på.

I Expressen pågår en artikelserie om den svenska överklassen. I dag kan man läsa ett samtal mellan Cecilia von Krusenstjerna och Monique Wadsted. von Krusenstjernas debut En spricka i kristallen blev en mycket uppmärksammad skildring av ett barn som inte blev sett. Även i det aktuella samtalet är barndomen, förhållandet till fadern och till klassen i fokus. Intressant!

Annars kan ingen i bloggvärlden ha undgått att en av de mest lästa modebloggerskorna Engla är gravid. Ser vi starten på en trend där tendensen med äldre mammor utmanas av yngre förstagångsföderskor? Ingen skulle nog bli gladare för det än vårt västerländska samhälle i behov av barn!

Nya Family Living dunsade in på hallmattan i dag. Jag har bara hunnit snabbläddra, men ögonen fastnade på vårens trender á la Family Living. Trender är roligt. Det är numera snabba kast i trendvärlden och det mest intressanta är egentligen de stora skiften som sker i sättet som vi förhåller oss till form och till världen i stort. Jag tror knappast att mitt hem skulle kvala in i kategorin trendigt. Jag kör mer enligt den klassiska devisen A Thing of Beauty is a Joy Forever. Detaljerna kan växla efter säsong, men grunden består.

PERSONLIGT: Ett personligt hem känns helt rätt. Däremot känner jag en stark mättnad när det gäller exponeringen av barnen på kuddar och kakel med mera. Klassiska fotografier, ja, överexponerade barn, nej.

ZEN: I går gjorde Annelis Madonna inträde i vårt hem. Jag har aldrig varit svag för liknande motiv, men denna cementdonna fick mig knäsvag vid första anblicken. Buddhastatyer är poppis, men icke i vårt hem. Trenden med hantverk är också stark och här är det inget annat än att resignera. Ovan syns min lilla pralin till väska från i somras och hemmets senaste tillskott är en fantastisk trådkorg av Annika Nyman. Handens verk regerar i massproduktionens tidevarv. Jag har broderat i omgångar. Det kanske är dags nu igen? Trendigt skulle det sannerligen vara!

VOLYM: Stora omfamnande soffor är helt min melodi. Jag föll aldrig för den strama trenden, utan här är det Howard som gäller. Barocktrenden känns dock överhettad och jag längtar efter mer strama uttryck.

PRYLTRÖTTHET: Färre ting med kvalité och utrensning - kunde inte ha sagt det bättre själv. Bättre några få saker att njuta av, än många som kostar mindre.

KONTRASTER: Blanda - ja gör det! Med en fungerande bas blir det mycket roligare att blanda lite olika uttryck för en spännande helhet. Mixa istället för att söndermatcha!

EKOLOGISKT: Det är bra för världen i helhet att ekologiskt är het trend. Vi är redo för bomullskunskap nu och i vår kyl finns ekologisk mjölk från "extra snälla kossor". Jag har varit på gång med ekolådan länge nu, men inte kommit till skott. Kanske dags nu?

VÄXTVERK: Det botaniska har varit en trend under en längre tid, men nu blommar den ut för fullt. Jag tycker mycket om - alltid!

SENSUELLT: Romantisk pastellig sirlighet i  kölvattnen av Marie Antoinette kombineras med glansiga metaller. I lagom dos - ja tack!

LEKFULLT: Designroade föräldrar tycks aldrig få nog av ting för sina barn. Nu är det dock dags alla inom branschen att fokusera på de lite äldre barnen! Utbudet är gigantiskt för pyttisar, men när barnen kommer upp i storlekarna och växer ifrån Barbapapa gapar det tomt. Jag vill ha!

GRÅTT: Det som är tydligt numera är att inredningstrenderna går hand i hand med vad som gäller inom modet. Grått är flott och inte kontorsråttigt!

UPDATE: Nu finns trenderna på Family Livings hemsida! Tack, Cecilia!

Hur ser Ni på vårens trender?

Jag har skrivit om detta förut, så jag kör repris kompletterat med lite nytt.

Det pågår parallella samtal i media kring mamman för tillfället. Debatten rasade när Elsie Claesons bok om det moderlösa samhället var aktuell i höstas. Boken är fortfarande oläst för min del, men den bärande tanken enligt förlaget är tanken om "kvinnolivets viktigaste projekt: moderskapet". Särartsfeminismen, där kvinnan anses vara speciellt lämpad för omhändertagande på grund av sitt kön,  firar således nya triumfer. Kvinnor och män anses vara olika av biologiska orsaker och de kvinnliga egenskaperna skall uppvärderas. Den klassiska hemmafrun är ett stilideal på stark frammarsch.

En annan strömning är ett ökat problematiserande av tanken om moderskapets centrala roll i kvinnors liv. Stephanie Calman fick ett stort genomslag i debatten med sin bok Confessions of a Bad Mother, liksom den brittiska mamman Helen Kirwan Taylor som orsakade ramaskri med sin artikel Sorry, but my children bore me to death!. Tanken att en mamma blev uttråkad i sina barns sällskap blev alldeles för mycket för många. På nätet kan man även gå med i Bad Mothers Club och dela sina erfarenheter av föräldraskapet med likasinnade.

I dagens Aftonblad kan man läsa en intervju med bokaktuella Karin Ahlborg. Ahlborgs bok är Hälsa alla andra kändisar. Linda i boken har fått nog av alla måsten. Hon tycker att det är dötråkigt att vara mammaledig och skulle helst av allt vilja lämna yngste sonen, åtta månader, på dagis. Av en slump halkar hon in i den glammiga kändisvärlden – och njuter för fullt av Bindefelds kindpussar och gratis skumpa. Ahlberg menar att dagens mammor är för perfekta och inte vågar gå utanför de starka normer som finns. "Barn dör inte av en syltmacka" är rubriken på intervjun.

Hmm… Är det verkligen så antingen eller? Är det perfekta bullmammor på den ena kanten eller mer mänskliga slappisar som gäller? Är det de glammiga karriärmammorna med stenkoll på barnklädesmärken mot de som inser livets rätta värden och gör eget sylt? Vad är perfektion?  Har inte de flesta en del frågor som känns prioriterade, medan annat inte känns lika viktigt? En sak är säker, det finns många tankar kring vad en bra mamma är därute! Vad tycker Ni om den aktuella debatten?

Våra barnboksfavoriter Bu och Bä är aktuella som mottagare av Expressens barnkulturpris Heffaklumpen. Bu och Bä får besök tilldelas priset för förra årets bästa barn- och ungdomsbok. Läs gärna den intressanta intervjun med paret Landström av Nina Lekander.

Vi började att läsa Bu och Bä när Dottern var pyttis. De underfundiga små fåren har alltid varit ren läsglädje. Det finns flera bottnar i de sinnrikt illustrerade och ihopknåpade historierna. Barnens favorit har alltid varit Bu och Bä blir blöta med lite lagom läskigt åskväder. Och jag skrattar gott åt de små fåren som går på grund, jagar ett rullande kålhuvud eller blir snurriga i huvdet av att dansa. Om Ni inte redan har stiftat bekantskap med Bu och Bä så gör det!

(Dockorna kommer från Hjelm Förlag).

I morse hade Charlie och Lola premiär på Barnkanalen. Barnen blev stumma när en av deras favoritböcker helt plöstligt återfanns på morgontelevisionen. Månsmarrisar hade dock blivit till månsprutor i denna översättning och såklart var det fel på TV:n då. Jag tyckte att seriemakarna hade lyckats överföra de sinnrika illustrationerna på ett bra sätt till detta format. Tittning rekommenderas!

Den 22 januari har Charlie och Lola även premiär på bästa Bolibompatid.

(Bild: Samlingsbox från BBC)