omlivingbywbanner

weronicasdagbokloggaed
mejlamigkanted1



21 mars

Det händer så mycket: Det händer så mycket nu kära vänner på företagsplanet. Det är roligt! Det är så roligt! dagboken blir försummad känner jag så nu provar jag en ny modell att köra med vardagsbetraktelser i blogginläggen. Regera gärna! Det kan hända att jag uppdaterar även dagboken. Jag ser tiden an - med tillförsikt!

15 mars

Pannkakspicknick och nya vindar: Det var nog inte helt lyckat - åtminstone inte för mig - att ha en pannkakspicknick utanför förskolan i går eftermiddag. Barnen undvek den lilla vårsolen på gården och placerade filten högt uppe på en kulle. De åt med god aptit och tyckte att livet lekte. Jag frös hela kvällen i går och och huttrar i dag också. Brr! Men det blåser även nya vindar som värmer. Nya samarbeten och nya utmaningar. Och jag har blivit med kompanjon igen. Vi går en spännande vår till mötes!

Eftermiddagslur: Sonen och jag somnade till dinofilmen. Jag har glömt hur skönt det är med en eftermiddagslur. Morfar kom hit och räddade sega mig från hämtning på förskolan. Bonus i vardagen!

Liten kamin: En liten feberhet son vaknade precis. En inpluggad febernedsättande senare sover han i vår säng. Det verkar som om vi går en sjuk helg till mötes.

13 mars

Reklamradio och samlagsställningar: Jag lyssnar sällan på radio numera, men fick för mig att ratta in Rix FM till dagens pannkaksstekning. Jag hade glömt hur frustrerande det är! "Höja-volymen-låtar" blandas med skåpmat som It´s raning man - halleluja. Omedelbar humörsänkning. Sedan kan man dock ha roligt åt att titta på vilka googlingar som leder in till Living by W. Jag gissar att de som googlar på samlagsställningar blir ganska besvikna när de dirigeras in på min sida. Jag skrev om en reklamkampanj från Liten butik, men det är ungefär så samlagsställningsaktigt som det blir här.

23.47: Det är nackdelar att inte ha någon att dela glädje och sorg med i detta projekt som har blivit bara mitt. Tanken var två, men det bidde bara jag. Det är i grunden frustrerande att känna att man gör allt och lite till, men att det ändå inte riktigt räcker. Jag vill hela tiden mera, men allt får fortfarande ske på stulen tid och på tröttig kvällstid. Sedan för jag monologer med min man och jag låter precis som min bäste väns make. Han driver en sajt och har under flera år suttit och pratat om nätets outgrundliga vägar. Det är inte alltid den som är bäst som lyckas bäst när det handlar om krassa siffror. Och när man är i en kreativ bransch kan man inte bara lägga sig ned och sura. Det är bara att få ett snabbt sammanbrott som går över på behändiga typ en timme och sedan börja prestera igen. 23.54. God Natt!

12 mars

Det börjar att hända saker: Minsann! I dag fick jag sol i ansiktet när jag skalade potatis till lunchen! Jag fick ta av mig tofflorna en stund. Jag tror att vi får hissa ned persiennerna på solsidan i eftermiddag. Våren - kära våren!

9 mars

Tänk så lätt det är i skräpmejlens värld: It's great you are reading my letter! Because I wanted you to read it! I want to find a second half in this world and if you want the same, we can learn each other better and build wonderful relationships, can't we? All you need in a woman, I have. I am pretty, smart, I like to make house cozy and comfortable, I like cooking. You can ask me why I am still single then? I can say that men in our country don't value women! Do you want to know me better? Den ultimata housewifedrömmen?

8 mars

Förskolan utrymd: Dottern är hemma. Hennes förskola har drabbats av en magsjukeepidemi. Massor av barn och personal är sjuka. Inget här ännu dock och jag ber till en högre makt att vi slipper! En gång per säsong räcker gott.

6 mars

Same. same: Kära dagbok! Det är liksom samma sak dagarna genom. Det är dottern som är som en minitonåring, det är vardagsmatlagning, det är konflikter mellan alla roller, det är tankar om mitt projekt och mitt nya företag - same, same. I går stapplade sonen runt på skridskor med mitt bistånd. Isen hade börjat att smälta och visst andas det nya tider nu. Same, same i vårsolen kanske ändå blir annorlunda. Kram Weronica

5 mars

Delvis nya tider och jobb, jobb, jobb: Dottern har börjat heltid på sin förskola. Hon får äntligen äta lunch där till sin stora lycka. Till sonen fick vi förskoleplats långt åt tjottahejti så det fanns inga möjligheter att få det att fungera. Det svåra med att försöka stjäla tid till arbete med två barn hemma är uppenbar, men mammasamvetet gnager lika mycket med ett barn. Jag försöker att jobba lite med riddarhjälm på huvudet. Men mamma, riddare har inga datorer! De jagar drakar! Kan så vara ja...

2 mars

I skiten bokstavligt talat: Jag blir snart galen på alla hundägare som inte plockar upp efter sina hundar! På vägen till dotterns förskola passerar vi utan överdrift minst femton högar. I dag snubblade dottern och landade mitt i en hög - ugh! Det var bara att hala fram pappersnäsdukar och försöka få bort så mycket som möjligt. Overalltvätt väntar efter förskolan. En stinkande bajskorv till alla lata hundägare! Ni skulle inte få ha hund!!!

28 februari

Äggsåsen kokar över: Jag brukar sällan kasta med saker, men i dag ven gafflar och knivar när jag satte fram till middagen. Åh, ge mig kraft! Att uppfostra barn som löper amok, samtidigt som du skall försöka svara på mejl samtidigt som du har en mjölksås på spisen - ingen bra trippel. Har jag kommit till Living by W? Gratulerar till det nya företaget! Nu behöver du väl massor av kontorsmaterial? NEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJJJJJJ, jag behöver inget f***ing kontorsmaterial! Heja mig!

26 februari

Dagens händelse: Dottern har lärt sig att blåsa bubblor med tuggummi! Pukor och fanfarer!

25 februari

Dammtussar, arbete och kärlek: Mannen använde alla små potatisar i säcken i dag till potatiskoket, så att jag skulle slippa stå och skala dem i veckan. Kärlek! Annars slits jag mellan att vara mamma, hustru, housewife och arbetande. Jag räcker inte riktigt till någonstans för tillfället. Allt blir lite halvgjort känner jag. Jag längtar efter att få koncentrera mig på en sak i taget, men jag antar att det är att leva i en dröm. Arbeta på stulen tid, tjata sig till en stund vid datorn av barnen eller av mannen, offra familjetid för att sitta och arbeta, arbeta när tröttheten ligger sig som en dimma över allt och i lyckliga stunder arbeta alldeles ensam, effektivt och sammanhängande. Och jag vill inte känna dåligt samvete över att jag gör detta! Men attans vad det kan vara svårt ibland!

24 februari

Saker som jag aldrig trodde att jag skulle säga: Det blir den sista broccolin, hjärtat. Du får mera i morgon! Undrens tid är inte förbi.

Barnets perspektiv: Jag älskar att läsa insändare från barn! Vår lokala tidnings barnsidor levererar guldkorn varje lördag. Det är de stora frågorna. Ingen kan vara så snusförnuftig som ett barn gällande världens orättvisor och inga lösningar är så enkla som genom ett barns ögon. Miljöfrågor, fördelning av jordens resurser och hur vi skall behandla varandra. Allt är så härligt okomplicerat när ett barn skriver om det. För att inte tala om när de skriver dikter om det. Underbart! Glädjen över gemenskap, kärleksproblem, men även tragik. Barn som far illa i skolan och som inte får vara med. Och den största utmaningen som förälder är att alltid minnas detta! Att alltid tänka på hur illa de där snöbollarna tog som kastades med intentioner att förminska. Att alltid komma ihåg hur starkt det kändes i magen att som nioåring dansa tryckare med den första stora kärleken till X-Models "Två av oss". Det är på blodigt allvar och insändarna är en bra påminnelse!

23 februari

Nya tider? Februari har verkligen varit ganska bedrövlig hittills för vårt samlade hushåll. Sjukdomar har kommit och gått. Först nu - peppar peppar - börjar jag känna mig lite bättre igen. Det är väl den allmänna fredagsstämningen. Ni vet - mammalyxig eftermiddag ensam på staden - halleluja! Jag har jobb upp över öronen och borde sitta här och hamra på tangentbordet, men lite, lite ledigt måste man ta ibland. Hur kunde det bli så här förresten? Jag och min bästa vän slog oss alltid för bröstet förr och skulle ge kurser i konsten att inte göra någonting. Jag har alltid varit bra på det. Nu jobbar jag emellertid jämt - dock med det stora tillägget att jag drivs av lust! Och då blir det liksom lättare. Nu har jag även gjort en tidig vårstädning på Living by W. Jag vill ha luft! Är det nya tider på gång?

20 februari

Har Bolagsverket skickat fel? Jag känner mig som värsta bluffen just nu. Businesskvinna - haha! Handlingarna från Bolagsverket kom i dag så nu är jag officiellt med ett eget företag. Det har ringt försäljare ett tag nu eftersom jag har hemnumret som företagsnummer. Nej, jag är inte i något behov av någon kontorsutrustning! Teknikstrul som jag har dålig kontroll på, feber, stimmiga barn och dåligt med tid och kraft. Biiiiig Business!

18 februari

Sjukdomstrall: Först så tar vi mamman - tralalalala - feber och virus - tralalalala - sedan tar vi hela familjen - tralalala - magsjuka - tralalala - sedan snyter vi barnen - tralalala - och sedan har mamman feber igen - tralalala! Det går runt, runt, runt just nu.

16 februari

Klättrande barn: Kom ihåg nu barn, klättra inte på disken när vi går och köper bröd! Rör inte den där ringklockan som ligger på disken den här gången! Nej då mamma, vi looooooooooovar! Barnen ihop betyder oftast minikaos, medan sonen för sig är lugn som en filbunke och dottern för sig är tja lite lugnare i alla fall... Slutresultat: Sonen går emot skyltningen (Det var en olycka, mamma) och massakerar en snyggt upplagd bröddekoration. Dottern smiter in bakom disken och ringer i klockan. Vi går hem. Och äter bröd.

14 februari

Saker och ting: Jag glömde den mest komiska poängen i min utevistelse i går. När jag skulle knappa in portkoden hade jag glömt den! Då har man varit inne länge. Annars känner jag mig mest som en figur i Berglins seriestripp om att uppföra sig naturligt. "Varför tycks alla andra kunna uppföra sig naturligt? Kom igen nu, Karin! Alla tjejer ska överraska killarna på festen med nätstrumpor som i Moulin Rouge! Å nej... en tjejgrej!" Annan ruta. "På ett föräldramöte dras alla ner till den naturligt fnittriga "titta vad stökigt i bänken-nivån". Stör inte den! Jätteintelligent fråga om pedagogiken i skolan just nu." Bloggosfären svämmar över av naturligheter, trevligheter och en mysig samstämmighet. I dag känner jag mig onaturligare än vanligt.

13 februari

Ett litet steg för mänskligheten: I dag var jag ute för första gången på en vecka. Tänk vad aningens luft kan göra för välbefinnandet! Bara att komma ut ur lägenheten och andas alldeles själv. Jag införskaffade några nya tidskrifter och två Panna Cotta från lilla delikatessaffären. Snart skall de intagas till desperata hemmafruar. Låt oss bli ordentligt friska nu!

12 februari

Trött in i märgen: Mannen är sjuk även han och med två pigga barn är detta verkligen paradiset på jorden just nu. Min månatliga migrän har infunnit sig och i kombination med "urvriden disktrasa" känner jag mig som en liten fläck av trötthet. Jag är så in i den trött, trött, trött. I går satt jag och somnade inne vid matbordet. En veckas sjukstuga får en till sådant. För barnen vankas det dino- och klistermärksshopping med mormor i morgon. Själv hoppas jag på att bli aningens piggare. Zoombie gånger femtioelva - typ.

Dagens mat: Till lunchen stekte jag pannkakor - duktiga jag! Till kvällsmat åt vi makaroner och färdiga köttbullar. Barnen har inget emot denna sjukmat, tvärtom. För egen del är färdiga köttbullar, snabba makaroner med aningens tomatklegga - ugh...

10 februari

Sen timma: Speedad av avslagen cocacola och omöjligt att somna efter en eftermiddagslur på 2 1/2 timma.. Klockan närmar sig 01.00 och jag har fått behålla en liten smörgås. Med hopp - igen.

7 februari

Tvätt, tvätt och tvätt: Jag finner mig själv nedsjunken på toalettlocket, stirrandes in i tvättmaskinens snurrande nästan oförmögen att röra mig. Det är tvätt, tvätt och tvätt överallt. Småttisar som kräks och som kissar i sina sängar. Massor med specialtvätt såsom kuddar och täcken som rubbar hela torkningsschemat. Fullt fräs på den lilla värmetorken i badrummet. Handdukar överallt. Det är grå saggig kräksig väggklättrande februari.

6 februari

Förförelsekonster med förhinder: Älskog eller hur var det nu, Filippa? Vinterställ med nattlinne, långkalsonger (hallå, varför har jag inte tänkt på det tidigare? Ursmart när benen blir kalla på natten!) och duntofflor. Men vänta nu, glömde jag inte min temugg ute vid fåtöljen (vältrisk när barnen går upp på morgonen)? Tass, tass halvblind i mörkret. Jodå, muggen står kvar med lite te kvar i. Men är det inte så att om man jämför internetannonsering med annonsering i tidning så går det ju inte att mäta effekten på samma sätt? Du, tog vi verkligen upp frukostbullar tills i morgon ur frysen? 00.32. Älskog var det ja.

Orkester: Charlie och Lola - bäst på televisionen just nu - spelade instrument i dagens avsnitt. Gissa vem som överraskade sin mamma med att spela med grytlock nyss? Där kan man verkligen prata om ljuv musik för öronen...

Ur tristessen föds geniala idéer: Dagens bästa - två barn, två kortlekar och ett påhittat sorteringsspel. Kungsamlingen och fyrsamlingen - genialt! Båda har lika många kort och båda vinner. Och de har något att göra en lång stund. Mammor rules!

Kört: Vi har klamrat oss fast vid förhoppningen att det bara var sonen som hade ätit för mycket, men nu har även dottern insjuknat. Tvättmaskinen går på högvarv och magsjukan regerar här. Själv mår jag tjuvtjockt (ett ord som jag aldrig använder, men nu passade det). Den som lever får se - som vanligt.

Konversation: Men ligger hon så där så kräks hon ju rakt in i soffan! Jag hade ju lagt ut handdukar på kudden! Ja, men jag lade två innåt soffan också. Hon vände ju precis på sig. Japp, här levs livets glada dagar.

5 februari

Same, same: De där livsandarna som kändes i fredagens regnpromenad vart tog de vägen? Innedag med son som tillfrisknade under förmiddagen och med dotter som klättrade på väggarna större delen av dagen. Skrik, konflikt och dotter som slog an på alla strängar samtidigt. Gah! Dottern och jag luftade oss dock lite under eftermiddagen när mormor anslöt till kaoset. Det är ungefär samma sak varje år. När våren kommer - för det gör den faktiskt någongång - står man där med kläder som har vuxits ur. Vårjackorna anländer till butikerna strax efter jul och det gäller att inte tränga bort uppenbara behov. Det gäller att ligga steget före och idag lyckades vi få tag på den sista jackan i dotterns storlek. Då pratar vi början av februari! Och jag lyckades trolla bort den högst opraktiska ljusrosa jackan från dotterns medvetande. Nej hjärtat, den finns bara i små storlekar. Det är nog bara en tidsfråga tills den gubben inte går längre...

Konsten att ta en outfitbild och fel svar: Jag har fått önskemål om att presentera outfitbilder à la modeblogg. Som vanligt - allt för er läsare! I fredags försökte jag mig på att fotografera mig själv, vilket sannerligen är en ovan uppgift. Det är nästan uteslutande jag som står bakom kameran i vår familj. Och nu med utsträckt arm för att få med något annat än näsan och med full blixt i en skum hall får jag större respekt för modebloggarna. Hur sjutton gör de? Hur undviker man att bara få en blixtbelyst närbild som bara visar aningen av kläderna? Har de andra som fotograferar dem eller måste man syssla med självutlösare och stativ och annat smått och gott? Jag gav det hela ett försök dock och valde ut den minst dåliga bilden. Mannens kommentar när han fick syn på min bild var : Skall du lägga ut den där? Är det inte bättre att jag tar en bild på dig? Hmmm... Tur för honom att det är lite hjärtegrejer på väg till mig.

4 februari

Here we go again: Söndagar verkar vara den stora kräkardagen hos oss. Sonen har tömt allt sitt maginnehåll ännu en gång. Först trodde vi att det var en överdos av popcorn och tårta efter dotterns flickkalas i eftermiddags, men han har inte behållit något sedan. Det brukar vara kräk - sedan vanlig liten son igen. Ugh.... Vi får se var det hela landar denna gång.

3 februari

Rain and the City: Ibland bara måste man i alla fall. Att gå ut med en kuvertväska i ösregn kombinerat med paraply och starka vindar är naturligtvis ingenting att rekommendera ur en praktisk synvinkel. Men jag trampade på och kände vissa livsandar återkomma. När jag nådde mitt vanliga fredagscafé och kunde sjunka ned i en väl insutten läderfåtölj kändes det riktigt bra. I dag skiner solen. Med visst hopp!

Partyanimal: Not. Lördagskväll på staden. Jag går ut och köper mjölk till morgondagens scones. Häromnatten hörde jag Melody Club spela från nattklubben mitt emot när jag inte kunde somna. "I´m Electric". Typ så ja.

2 februari

Hantverksgrafitti: Garngraffiti sprider sig i det stora landet västeröver. I går såg jag pärlplattegrafitti på staden. Jag vill göra dig glad i pärlplattor på en vägg. Riktigt charmigt faktiskt och ja, jag log lite.

I ugnspannkakans land: Vi får alltid ugnspannkaka! Blä! Jag vill ha något gott! Jag vill ha fisk med äggsås! Jag vill ha korv och makaroner! Gah! Jag vill också ha något gott istället för f***ing ugnspannkaka! Jag vill ha goda wokade grönsaker med kött som barnen hatar. JAG vill ha! JAG vill ha! F***ing stadsvåning. Sjuk mama med pigga barn = väggklättring. Och ingen sådan där rejäl sjukdom, utan mer något odefinierbart virus som fungerar à la klubbad säl. Jag höll ut någon timma i en lekpark häromdagen och stod och halvsov mot ett staket. Resultat gott dock. Sonen lärde sig att gunga själv! Jag vill ha en trädgård! Jag vill kunna släppa ut barnen en stund för rastning. I en egen trädgård kan man åtminstone rasa ned på en stol när man har koll på kidsen. F***ing seg vecka! Och snart är det ugnspannkaka serverad.

Och när man ändå spyr galla: Åh, nytt kul mejl! Nej då. Nigeriabrev och miljonvinst. Hurra!

Krambjörn: Mamma, du är min krambjörn! Var ugnspannkakan så äcklig? Nej, det var den godaste ugnspannkakan i hela världen! Puss.

Panik! Jag har precis rotat genom en allt-i-allo-garderob. Först lyfte jag ut en kartong där jag var övertygad om att det jag letade efter låg. Sedan lyfte jag ut massor med andra kartonger som gicks igenom. Sedan rotade jag runt i hela garderoben. Panik! Nu lugn i själen dock. Jag hade lagt saken på ett sådant där "jag-lägger-den-här-på-ett-säkert-ställe-så-att-jag-vet-var-den-är". Pyttsan! Men nu är morgondagens present bärgad i alla fall. Tack något konstigt minne i hjärnan som fick mig att titta på det där andra stället.

På väg mot duschen: Barnen har givit sig av mot lekland med pappa. Mammalyxig eftermiddag på g. På väg mot en skön dusch. Först lägga lite utspridda kläder i tvättkorgen, tömma pottan, forcera en hög med kissiga lakan samt hänga ut en overall som hänger och torkar i duschen. Nu så!

The Story of the Week: Nej men hallå där! Så här skulle det inte vara! Jag skulle duscha, få massor med ny energi, glida i en feelgood-klänning, inviga min nya heta väska och gå ut på staden. Vad händer? Ösregn. Det vill sig inte riktigt denna vecka.

1 februari

Nitlott i potatissäcken: Pyttesmå potatisar som tar evigheter att skala. Tacka vet jag lite större som ger snabbare resultat. Flashback från jordgubbsplockningen i unga år. Det var en dröm att komma till skiftet när det var massor av stora jordgubbar som snabbt fyllde pappersförpackningarna som stod i trälådan på den lilla vagnen. Det var bistrare när man fick leta massor efter små kartaktiga bär som knappt var mogna. Och ja, jag har fortfarande förståelse för att det ligger lite konstiga jordgubbar i botten i papperslitrarna på sommaren... 

Dagbok - januari